Bibel 2000 (B2000)
6

Arken åter till Israel

61Då filisteerna hade haft Herrens ark hos sig i sju månader, 2vände de sig till sina präster och spåmän. »Vad skall vi göra med Herrens ark?« frågade de. »På vilket sätt skall vi skicka tillbaka den?« 3De fick till svar: »Om ni vill bli av med Israels Guds ark skall ni inte skicka i väg den utan gåvor; ni måste ge honom gottgörelse. Då blir ni botade, och ni får veta varför han inte släpper sitt grepp om er.« — 4»Vad skall vi ge för gottgörelse?« frågade de, och prästerna och spåmännen svarade: »Fem bölder av guld och fem råttor av guld, lika många som hövdingarna i landet. Samma hemsökelse har ju drabbat alla, också era hövdingar. 5Ni skall göra avbildningar av era bölder och av råttorna som härjar ert land, och därmed ära Israels Gud. Då kanske han släpper sitt grepp om er och era gudar och ert land. 6Varför förhärdar ni er, så som egypterna och farao gjorde? Sedan de hade fått känna av Herrens makt måste de släppa israeliterna fria och låta dem gå. 7Nu skall ni ta en ny vagn och två kor som nyligen har kalvat och aldrig har gått under ett ok. Spänn dem för vagnen. Kalvarna skall ni ta ifrån dem och föra hem. 8Ställ sedan Herrens ark på vagnen. Guldfigurerna som ni lämnar honom som gottgörelse skall ni lägga i ett skrin bredvid arken. Skicka så i väg den. 9Men se noga efter: om arken tar vägen upp mot Bet-Shemesh, då är det Herren som har tillfogat oss allt detta elände. I annat fall vet vi att det inte är hans hand som har slagit oss. Allt har då hänt av en slump.«

10Filisteerna gjorde så. De tog två kor som nyligen hade kalvat och spände för vagnen men höll kvar deras kalvar hemma. 11Sedan ställde de Herrens ark på vagnen och likaså skrinet med guldråttorna och avbildningarna av bölderna. 12Korna gick raka vägen mot Bet-Shemesh utan att vika av åt vare sig höger eller vänster, och hela vägen råmade de. Filisteernas hövdingar följde efter dem ända till Bet-Shemeshs område.

13Folket i staden höll just på att skörda vete nere i dalen. De tittade upp och fick se arken, och den synen gjorde dem glada. 14Vagnen stannade vid en stor sten på den åker som tillhörde Josua, en av invånarna i Bet-Shemesh. De högg upp träet från vagnen och offrade korna som brännoffer åt Herren. 15Leviterna hade lyft ner Herrens ark och skrinet med guldfigurerna och ställt alltsammans på den stora stenen. Invånarna i Bet-Shemesh frambar denna dag brännoffer och slaktoffer till Herren. 16De fem filisteiska hövdingarna bevittnade allt detta och återvände till Ekron samma dag.

17Av de guldbölder som filisteerna lämnade som gottgörelse åt Herren var en för Ashdod, en för Gaza, en för Ashkelon, en för Gat och en för Ekron. 18Råttorna av guld var lika många som de filisteiska städer där de fem hövdingarna härskade, både befästa städer och byar på landet. Den stora stenen som de ställde Herrens ark på står ännu i denna dag på Josuas åker i Bet-Shemesh.

19Men Jekonjas släkt hade inte deltagit i den allmänna glädjen i Bet-Shemesh vid åsynen av Herrens ark. Därför dräpte Herren sjuttio av dem, och folket höll dödsklagan på grund av den manspillan som han hade vållat. 20»Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud«, frågade man i Bet-Shemesh, »och vem skall ta emot arken, så att den kommer härifrån?« 21De sände då bud till Kirjat-Jearim: »Filisteerna har lämnat tillbaka Herrens ark. Kom nu och hämta upp den till er.«

7

71Då kom de från Kirjat-Jearim och förde Herrens ark till Avinadavs hus uppe på höjden, och de invigde hans son Elasar till att ha vård om Herrens ark.

Samuel domare över Israel

2Det hade nu gått en lång tid, tjugo år, sedan arken fått sin plats i Kirjat-Jearim. Då sökte sig hela Israels folk till Herren, 3och Samuel sade till dem: »Om ni på allvar vill vända om till Herren måste ni göra er av med de främmande gudarna och astartegudinnorna. Håll er av hela ert hjärta till Herren och dyrka honom, ingen annan. Då skall han rädda er ur filisteernas våld.« 4Israeliterna gjorde sig då av med baalsgudarna och astartegudinnorna och tillbad endast Herren.

5Samuel uppmanade nu israeliterna att komma samman i Mispa, för att han skulle be till Herren för dem. 6När de hade samlats där öste de upp vatten och göt ut det inför Herren. De fastade den dagen och bekände sin synd för Herren. Och i Mispa skipade Samuel rätt mellan israeliterna.

7När filisteerna fick reda på att israeliterna hade samlats i Mispa drog deras hövdingar ut till strid mot dem. Vid budet om detta blev israeliterna rädda 8och sade till Samuel: »Svik oss inte, fortsätt att ropa till Herren, vår Gud, så att han räddar oss undan filisteerna.« 9Då tog Samuel ett dilamm och offrade det som brännoffer, ett heloffer åt Herren, och ropade till honom för Israel, och Herren svarade honom. 10Medan Samuel offrade hade filisteerna ryckt fram för att anfalla. Just då lät Herren åskan dåna över filisteerna och spred förvirring bland dem. De blev slagna av israeliterna, 11som drog ut från Mispa och förföljde filisteerna ända till trakten av Bet Kar och tillintetgjorde dem. 12Och Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade: »Ända hit hjälpte oss Herren.«

13Nu var filisteerna kuvade och trängde inte mer in på Israels område. Under hela Samuels tid höll Herren filisteerna nere. 14Israel fick tillbaka de städer som filisteerna hade erövrat, från Ekron till Gat, och de områden som hörde till dessa städer befriades. Det rådde också fred mellan israeliter och amoreer.

15Så länge Samuel levde var han domare över Israel. 16Varje år for han runt till Betel, Gilgal och Mispa och skipade rätt på var och en av dessa platser. 17Sedan vände han tillbaka till Rama; där bodde han och därifrån styrde han Israel. Där byggde han också ett altare åt Herren.

8

Folket begär en kung

81Då Samuel blev gammal satte han sina söner till domare över Israel. 2Den förstfödde hette Joel och den andre Avia, och de hade sitt domarsäte i Beer Sheva. 3Men sönerna följde inte sin far i spåren utan såg till egen fördel: de tog mutor och vrängde lagen. 4Då samlades Israels äldste och sökte upp Samuel i Rama. 5»Du är gammal«, sade de till honom, »och dina söner följer inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk.« 6Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren, 7och Herren svarade: »Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung. 8Ända sedan den dag då jag förde dem ut ur Egypten har de ständigt vänt sig bort från mig och tjänat andra gudar. Nu handlar de på samma sätt mot dig. 9Gör dem till viljes, men varna dem först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få.«

10Samuel framförde Herrens ord till dem som begärde en kung. 11»Dessa rättigheter«, sade han, »tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn. 12Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare. 13Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd. 14Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. 15Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. 16Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, 17och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. 18När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.« 19Folket vägrade dock att lyssna till Samuel. »Nej«, ropade de, »vi vill ha en kung, 20så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider.« 21När Samuel hörde vad folket hade att säga framförde han det till Herren, 22och Herren svarade: »Gör dem till viljes och låt dem få en kung.« Då sade Samuel åt israeliterna att gå hem, var och en till sin stad.