Bibel 2000 (B2000)
3

Herren uppenbarar sig för Samuel

31Den unge Samuel tjänade nu Herren under Elis uppsikt. På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan. 2Då hände en gång följande. Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats. 3Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod. 4Då ropade Herren på Samuel. »Här är jag«, svarade han, 5och han sprang bort till Eli och sade: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.« Då gjorde han det. 6Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Men Eli svarade: »Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.« 7Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord. 8För tredje gången ropade Herren på Samuel, som åter steg upp och gick bort till Eli: »Här är jag, du ropade på mig.« Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken, 9och han sade till Samuel att lägga sig igen. »Och om någon ropar på dig skall du säga: Tala, Herre, din tjänare hör.« Och Samuel gick tillbaka och lade sig.

10Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: »Samuel, Samuel!« och han svarade: »Tala, din tjänare hör.« 11Då sade Herren till Samuel: »Jag skall göra något i Israel som kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. 12Den dagen skall Eli och hans släkt drabbas av det som jag har hotat med. Allt skall uppfyllas, från början till slut. 13Jag skall låta honom veta att min dom över hans släkt står fast för all framtid, eftersom han har syndat och inte ingripit mot sina söner — han visste ju att de visade mig förakt. 14Därför har jag svurit att inga offer eller gåvor någonsin skall kunna sona den skuld som tynger Elis släkt.«

15Samuel låg kvar tills det blev morgon, då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Men han vågade inte berätta om sin uppenbarelse för Eli. 16Men Eli ropade på honom: »Samuel, min son!« — »Här är jag«, svarade Samuel. 17Och Eli frågade: »Vad sade han till dig? Du får inte dölja någonting för mig. Gud skall straffa dig, nu och framgent, om du förtiger ett enda ord av det som han talade till dig.« 18Då berättade Samuel alltsammans för honom och dolde inte något, och Eli sade: »Han är Herren, han gör vad han vill.«

19Samuel växte upp, och Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. 20Det blev klart för hela Israel, från Dan till Beer Sheva, att Herren hade betrott Samuel med att vara hans profet. 21Herren fortsatte att visa sig i Shilo. Genom sitt ord uppenbarade han sig där för Samuel,