Bibel 2000 (B2000)
27

David får Siklag av kung Akish

271»Förr eller senare faller jag offer för Saul«, tänkte David. »Det bästa jag kan göra är att fly till filisteernas land. Då måste Saul ge upp och sluta att leta efter mig överallt i Israel; jag kommer att vara utom räckhåll för honom.« 2Alltså bröt David upp tillsammans med de sexhundra man han hade med sig och gick över till kungen i Gat, Akish, Maoks son. 3Hos honom slog sig David ner med sina män, var och en med sin familj, David med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil från Karmel, Navals änka. 4När Saul fick höra att David hade flytt till Gat upphörde han att leta efter honom.

5»Om jag har vunnit din gunst«, sade David till Akish, »låt mig då få bosätta mig i någon av städerna ute i landet. Inte skall jag väl bo här i huvudstaden hos dig, herre?« 6Genast förlänade Akish honom Siklag — det är därför denna stad än i dag tillhör Juda kungar.

7I ett år och fyra månader stannade David i filisteernas land. 8Han och hans män drog ut på plundringståg mot geshureerna, girseerna och amalekiterna; det var dessa folk som bodde i området mellan Telam och Shur, ända bort mot Egypten. 9Under sina härjningar i landet lämnade David varken män eller kvinnor vid liv. Han tog med sig får och kor, åsnor och kameler och kläder och vände så tillbaka till Akish. 10När Akish frågade: »Vem har ni plundrat i dag«, kunde David svara att de hade varit i Judas del av Negev eller i jerachmeeliternas del eller i keniternas. 11David skonade varken män eller kvinnor. Han var rädd att de skulle anklaga honom för vad han gjort, om de kom levande till Gat. Så brukade David gå till väga under hela den tid han bodde i filisteernas land. 12Och Akish litade på honom och tänkte: »Säkert har han gjort sig så hatad av sitt folk Israel att han för all framtid måste hålla sig till mig.«

28

281Vid denna tid drog filisteerna samman sina stridskrafter till kamp mot Israel, och Akish frågade David: »Du är väl på det klara med att du och dina män måste dra i fält med mig?« — 2»Javisst«, svarade David, »du skall själv få se vad din tjänare är i stånd till.« — »Bra«, svarade Akish, »då utnämner jag dig till min ständige livvakt.«

Saul hos andeskåderskan i En-Dor

3Samuel var död, hela Israel hade hållit dödsklagan över honom, och han hade begravts i sin hemstad Rama. Saul hade rensat landet från andeskådare och spåmän.

4Filisteerna hade samlat sina styrkor och kommit till Shunem och slagit läger där. Då bådade Saul upp folket och slog läger på Gilboaberget. 5När Saul såg filisteernas här blev han förfärad, och i sin ängslan 6frågade han Herren vad han skulle göra, men Herren svarade honom inte, vare sig genom drömmar eller orakel eller profeter. 7Då befallde Saul sina tjänare att leta reda på en andeskåderska som han kunde söka upp och rådfråga. Tjänarna talade då om att det fanns en sådan i En-Dor. 8För att inte bli igenkänd tog Saul på sig andra kläder, och med två man i sällskap kom han på natten till kvinnan. »Frambesvärj en ande och spå mig«, sade Saul. »Mana fram den som jag nämner för dig.« 9Kvinnan svarade: »Du vet ju själv vad Saul har gjort, att han har utrotat andeskådare och spåmän i landet. Vill du locka mig i en fälla och döda mig?« 10Men Saul svor: »Så sant Herren lever, ingenting skall läggas dig till last i denna sak.« 11Hon frågade då vem hon skulle mana fram, och han svarade: »Samuel.« 12Men då kvinnan fick se Samuel gav hon till ett skrik och sade till Saul: »Varför har du lurat mig? Du är ju Saul!« — 13»Var inte rädd«, sade kungen. »Vad är det du ser?« — »Jag ser ett gudaväsen stiga upp ur jorden«, sade kvinnan. 14»Hur ser det ut?« frågade Saul, och hon svarade: »Det är en gammal man, och han är insvept i en mantel.« Då förstod Saul att det var Samuel, och han föll på knä med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt.

15»Varför har du stört min ro och manat fram mig?« frågade Samuel, och Saul svarade: »Jag är i stor nöd: filisteerna för krig mot mig, och Gud har vänt sig ifrån mig och svarar mig inte längre, vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag nu kallat på dig, för att du skall tala om för mig vad jag skall göra.« 16Samuel sade: »Varför frågar du mig, när Herren redan har övergett dig till förmån för en annan? 17Herren har gjort vad han förutsade genom mig: han har ryckt ifrån dig kungamakten och gett den åt en annan, åt David. 18Eftersom du inte lyssnade till Herren och inte verkställde hans vredesdom över amalekiterna, har Herren nu handlat mot dig på detta sätt. 19Både Israel och dig själv skall han lämna i filisteernas våld. I morgon skall du och dina söner vara hos mig, och även Israels här skall Herren utlämna åt filisteerna.«

20Då föll Saul raklång till marken, Samuels ord hade skrämt honom. Han var också fullkomligt utmattad, eftersom han inte hade ätit på ett helt dygn. 21Kvinnan gick fram till honom, och när hon såg att han var skräckslagen sade hon: »Kom ihåg att jag gjorde som du ville, herre. Jag satte livet på spel då jag lydde dig. 22Nu ber jag att du i din tur lyssnar på mig. Låt mig få sätta fram lite mat, så att du kan styrka dig innan du går härifrån.« — 23»Nej«, sade han, »jag vill inte ha något.« Men när inte bara kvinnan utan också hans följeslagare tiggde och bad gav han efter. Han steg upp och satte sig på bädden. 24Kvinnan hade en gödkalv i huset, och den slaktade hon i all hast. Sedan tog hon fram mjöl, gjorde en deg och bakade bröd. 25Hon satte fram åt Saul och hans män, och när de hade ätit bröt de upp och gick sin väg samma natt.

29

Filisteernas befälhavare misstror David

291Filisteerna drog samman alla sina styrkor till Afek, medan israeliterna hade sitt läger vid källan i Jisreel. 2I avdelningar på hundra och tusen man marscherade filisteerna upp under sina hövdingar; sist kom David och hans män tillsammans med Akish. 3Då frågade de filisteiska befälhavarna: »Vad har de där hebreerna här att göra?« Akish svarade: »Det är ju David som tjänade Israels kung Saul men som nu har varit hos mig i åratal. Jag har inte haft något att förebrå honom sedan den dag han gick över till mig.« 4Då blev befälhavarna förargade och sade åt Akish att skicka tillbaka David till den stad som han hade fått i förläning. »Han får inte dra i krig tillsammans med oss, det är risk för att han under striden vänder sig mot oss. Kan det finnas ett bättre sätt för honom att vinna sin herres gunst än att göra våra soldater ett huvud kortare? 5Kom ihåg att det är denne David de sjunger om när de dansar: Saul har slagit tusen, David tio tusen.«

6Akish kallade till sig David och förklarade: »Så sant Herren lever, du är att lita på, och jag är mycket nöjd med att ha dig i min tjänst i hären. Jag har inte funnit något att klandra dig för alltifrån den dag du kom till mig. Men du är inte väl sedd av hövdingarna. 7Vänd nu tillbaka i lugn och ro, så att du inte retar dem.« — 8»Vad har jag då gjort?« undrade David. »Har du funnit något att klandra mig för under den tid jag har varit i din tjänst, eftersom jag nu inte får dra i strid mot dina fiender, min herre och konung?« 9Akish svarade: »Nej, du vet att du i mina ögon är som en Guds ängel, men befälhavarna vägrar att låta dig kämpa tillsammans med oss. 10Tidigt i morgon skall du därför bryta upp, du och de av din herres tjänare som du hade med dig. Ni skall gå tillbaka till den stad som jag förlänade er. Var inte bitter, jag har fullt förtroende för dig. Se till att ni kommer i väg tidigt, gå så snart det ljusnar.« 11Så anträdde David och hans män återfärden till filisteernas land tidigt följande morgon. Men filisteerna drog upp mot Jisreel.