Bibel 2000 (B2000)
11

Seger över ammoniterna

111Någon månad senare gick Nachash i Ammon till angrepp mot Javesh i Gilead och belägrade staden. Folket där sade då till honom: »Slut fördrag med oss, så ger vi oss under dig.« 2Nachash svarade: »På ett villkor vill jag sluta fördrag med er, att jag får sticka ut höger öga på var och en av er och på det sättet förödmjuka hela Israel.« 3De äldste i Javesh bad honom då om sju dagars frist. »Vi skall skicka bud runt hela Israel, men om ingen undsätter oss går vi dig till mötes.« 4När budbärarna nådde Sauls Giva och berättade vad som hänt började alla klaga och gråta högljutt. 5Just då kom Saul hem från åkern med sina oxar. »Vad händer här, varför gråter alla?« frågade han. När man berättade för honom vad männen från Javesh hade sagt 6föll Guds ande över honom, och han blev utom sig av vrede. 7Han tog ett par oxar och styckade dem och skickade styckena med budbärarna runt hela Israel och lät hälsa: »Den som inte följer Saul och Samuel i fält, med hans oxar går det så här.« Då greps folket av fruktan för Herren och drog ut som en man. 8När Saul mönstrade dem i Besek räknade Israel 300 000 man och Juda 30 000. 9Till dem som hade kommit med bud sade han: »Hälsa folket i Javesh i Gilead att i morgon, när solen bränner som hetast, skall de vara räddade.« Då sändebuden återvände och berättade detta blev glädjen stor. 10Men till ammoniterna sade männen i Javesh: »I morgon går vi er till mötes. Då får ni göra med oss vad ni vill.«

11Dagen därpå delade Saul upp folket i tre avdelningar, och i morgonväkten bröt de in i lägret. När dagen blev som hetast var ammoniterna slagna. De överlevande skingrades så fullständigt att inte två kom undan tillsammans.

12Folket sade då till Samuel: »Vilka var det som inte ville att Saul skulle bli kung över oss? Kom hit med dem, så skall vi slå ihjäl dem.« 13Men då sade Saul: »Ingen skall dödas en dag som denna, då Herren har vunnit seger åt Israel.« 14Samuel sade nu till folket: »Låt oss gå till Gilgal och där förnya kungadömet.« 15Så gick alla till Gilgal, och inför Herren utropade de Saul till kung. De offrade också gemenskapsoffer inför Herren i Gilgal, och Saul och alla israeliterna firade en stor glädjefest.

12

Samuels avskedstal

121Sedan talade Samuel till de församlade israeliterna: »Jag har gjort allt vad ni begärt av mig och satt en kung att härska över er. 2Hädanefter är det han som skall leda er. Själv är jag gammal och grå, och mina söner har ni ibland er. Jag har varit er ledare från min ungdom ända till denna dag. 3Här står jag nu, kom med era anklagelser mot mig inför Herren och hans smorde. Har jag tagit någons oxe? Har jag tagit någons åsna? Har jag kränkt eller förtryckt någon? Har jag tagit mutor eller panter av någon? Kom med era krav, så skall jag ersätta er.« 4De svarade: »Nej, du har inte kränkt eller förtryckt oss, du har inte tagit från någon.«

5Samuel sade: »Herren och hans smorde är i dag vittnen till att ni inte funnit mig skyldig till något.« De bekräftade detta, 6och Samuel fortsatte: »Herren är vittne, han som gav er Mose och Aron och som förde era fäder ut ur Egypten. 7Träd nu fram, så skall jag gå till rätta med er inför Herren och påminna er om hur trofast Herren alltid har handlat mot er och era fäder. 8När Jakob hade kommit till Egypten och folket levde under förtryck, ropade era fäder till Herren. Han sände Mose och Aron, som förde dem ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här. 9Men de glömde Herren, sin Gud, och då utlämnade han dem åt Sisera, Hasors befälhavare, åt filisteerna och åt kungen av Moab; alla dessa förde krig mot Israel. 10Då ropade de till Herren: Vi har syndat, vi har övergett Herren och dyrkat baalsgudarna och astartegudinnorna. Rädda oss från våra fiender, så skall vi dyrka dig. 11Herren sände då Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och räddade er från fienderna runt omkring, så att ni kunde leva i fred. 12Men när ni såg att Nachash, kungen av Ammon, angrep er kom ni till mig och begärde att få en kung — och det fastän Herren, er Gud, är er kung. 13Här är nu den kung ni ville ha, och honom har Herren satt över er. 14Frukta Herren, tjäna honom och lyd honom! Sätt er inte upp mot Herrens befallningar! Både ni och den kung som regerar över er måste följa Herren, er Gud. 15Lyder ni inte Herren utan sätter er upp mot honom, då skall han vända sin vrede mot er och er kung.

16Nu skall ni med egna ögon få se det stora under som Herren utför. 17Jag skall ropa till Herren, och fastän det är mitt i veteskörden skall han låta det åska och regna. Då måste ni inse att det i Herrens ögon var en stor synd som ni begick när ni begärde en kung.«

18Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen, så att alla överväldigades av fruktan för Herren och för Samuel 19och sade: »Be för oss, dina tjänare, till Herren, din Gud, att vi slipper dö, fastän vi har rågat våra synders mått med att begära en kung.« 20Då lugnade Samuel folket. »Det ni har gjort är en svår synd, men vänd er inte för den skull bort från Herren utan tjäna honom av hela ert hjärta. 21Vänd er inte bort från honom för att följa tomma avgudar, som varken kan gagna eller rädda, eftersom de inte är något annat än tomhet. 22För sitt höga namns skull vill Herren inte förskjuta sitt folk; han har ju valt att göra er till sitt folk. 23Och själv skulle jag synda svårt mot Herren om jag upphörde att be för er; i stället vill jag lära er vad som är gott och rätt. 24Frukta Herren och tjäna honom uppriktigt och av hela ert hjärta — kom ihåg allt det stora han har gjort för er. 25Om ni däremot fortsätter med era onda gärningar, då är det ute både med er och er kung.«

13

Sauls egenmäktiga offer

131Saul var … år då han blev kung, och han regerade två år över Israel. 2Han valde ut 3 000 man ur Israels folk och förde själv befälet över 2 000 i Mikmas och i Betels bergsbygd, medan Jonatan hade 1 000 man i Giva i Benjamins område. Resten av folket hade Saul skickat hem.

3Jonatan dödade den filisteiske fogden i Geva, och det fick filisteerna veta. Saul lät stöta i horn över hela landet för att sprida budskapet till hebreerna. 4Hela Israel fick på detta sätt höra att Saul hade dödat den filisteiske fogden och att Israel därmed hade dragit över sig filisteernas hat. Folket slöt upp kring Saul i Gilgal, 5medan filisteerna samlade sina styrkor till strid mot Israel. De hade 3 000 vagnar med 6 000 mans besättning och fotfolk som sanden på havets strand. De marscherade upp och slog läger vid Mikmas, öster om Bet Aven. 6När israeliterna märkte att de var illa ute gömde de sig i grottor och hålor, i klippskrevor, källare och cisterner 7eller gick över vadställena vid Jordan in i Gads och Gileads land.

Saul var kvar i Gilgal, och alla som var med honom darrade av rädsla. 8I sju dagar väntade han, så länge som Samuel hade bestämt. Men Samuel kom inte till Gilgal, och nu började folket överge Saul och skingras. 9Han befallde då att man skulle föra fram brännoffret och gemenskapsoffret till honom, och han offrade brännoffret. 10Just då han var färdig med detta kom Samuel, och Saul gick honom till mötes för att hälsa honom. 11»Vad har du tagit dig till!« ropade Samuel. Saul svarade: »När jag såg att hären lämnade mig och skingrades och du inte kom på utsatt tid, och när jag hörde att filisteerna hade dragit ihop sitt folk vid Mikmas, 12då tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte hunnit beveka Herren. Då tog jag mod till mig och bar fram brännoffret.« 13Samuel sade: »Du har handlat som en dåre och överträtt den befallning som Herren, din Gud, har gett dig. Herren skulle annars ha befäst ditt kungavälde över Israel för all framtid, 14men nu kommer det att gå förlorat. Herren har sökt sig en man efter sitt sinne och utsett honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har hållit vad Herren befallt dig.«

15Så bröt Samuel upp från Gilgal och gick sin väg. Resten av folket följde med Saul för att möta hären och kom från Gilgal till Giva i Benjamins område. Saul mönstrade den styrka han hade med sig, det var omkring 600 man. 16Han och hans son Jonatan låg nu med sitt folk i Geva i Benjamins område, medan filisteerna hade slagit läger i Mikmas. 17Tre härjningståg utgick från filisteernas läger, ett i riktning mot Ofra i Shual, 18ett mot Bet-Horon och ett mot trakten ovanför Sevoimdalen, åt öknen till.

19På den tiden fanns inga smeder i Israel, eftersom filisteerna ville hindra hebreerna att tillverka svärd eller spjut. 20Därför måste israeliterna alltid ge sig ner till filisteerna, när de ville låta smida en plogbill eller hacka, en yxa eller oxpik. 21Två tredjedels sikel var priset för plogbillar och hackor, en tredjedels sikel för yxor och oxpikar. 22När kriget kom hade därför ingen av dem som stod under Sauls och Jonatans befäl vare sig svärd eller spjut. Bara Saul och Jonatan hade vapen.

Jonatan besegrar filisteerna

23Filisteerna hade skickat fram en förpost till passet i Mikmas,