Bibel 2000 (B2000)
10

101Samuel tog nu en flaska med olja och hällde den över Sauls huvud. Han kysste honom och sade: »Herren smörjer dig till furste över sitt folk Israel. Du skall styra Herrens folk och rädda det från alla fiender som omger det. Och detta är tecknet på att det är Herren som har smort dig till furste över sitt eget folk: 2När du har skilts från mig i dag kommer du att träffa på två män vid Rakels grav, i Selsach på Benjamins område. De talar om för dig att åsnorna som du har letat efter har kommit till rätta och att din far inte längre bekymrar sig för dem. Nu oroar han sig bara för er och undrar vad han kan göra. 3Du fortsätter, men när du kommer fram till terebinten i Tabor möter du tre män som är på väg upp till Gud i Betel. Den ene har med sig tre killingar, den andre tre brödkakor och den tredje en lägel vin. 4De hälsar och ger dig två offerbröd, som du skall ta emot. 5Därnäst kommer du till Givat Haelohim, där filisteernas fogde bor. När du går in i staden stöter du på en skara profeter på väg ner från offerplatsen, med harpa och tamburin, flöjt och lyra i spetsen. De är gripna av profetisk extas. 6Då skall Herrens ande falla över dig, du skall råka i extas liksom de och bli en annan människa. 7När du ser alla dessa tecken inträffa, gör då vad stunden inger dig, ty Gud är med dig. 8Sedan skall du före mig gå ner till Gilgal, så kommer jag till dig där och offrar brännoffer och gemenskapsoffer. Vänta i sju dagar, tills jag kommer och säger vad du skall göra.«

9När Saul vände sig om för att lämna Samuel förvandlade Gud hans hjärta och sinne, och alla tecken inträffade redan samma dag. 10I Giva kom en skara profeter emot honom, Guds ande föll över Saul, och han greps av extas liksom de. 11Då de som kände Saul sedan länge såg att han betedde sig som en profet bland profeter, sade de till varandra: »Vad har tagit åt Kishs son? Hör Saul också till profeterna?« 12Och en man från trakten sade: »Vem är då deras fader?« På det viset uppkom talesättet: »Hör Saul också till profeterna?«

13När den profetiska extasen var över återvände Saul hem. 14Hans farbror frågade var han och tjänaren hade varit. »Vi har varit ute och letat efter åsnorna«, svarade Saul, »men när vi inte såg till dem någonstans gick vi till Samuel.« — 15»Vad sade han?« frågade farbrodern. 16»Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta«, svarade Saul. Men vad Samuel hade sagt om kungavärdigheten, det berättade Saul inte för sin farbror.

Saul väljs till kung

17Samuel kallade samman israeliterna inför Herren i Mispa, 18och där talade han till dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde Israel ut ur Egypten och räddade er undan egypterna och alla de välden som förtryckte er. 19Men nu har ni förkastat denne er Gud, som har hjälpt er i alla olyckor och trångmål, och i stället begärt att få en kung till herre över er. Träd nu fram inför Herren, stam för stam och släkt för släkt.«

20Samuel lät alla Israels stammar stiga fram, och lotten föll på Benjamins stam. 21När han sedan lät Benjamins stam stiga fram, släkt för släkt, föll lotten på Matris släkt. Då fick Matris släkt stiga fram, man för man, och lotten föll på Saul, Kishs son. De sökte efter honom, och när de inte kunde finna honom 22vände de sig på nytt till Herren och frågade om Saul verkligen hade kommit. Och Herren svarade: »Han har gömt sig borta i lägret.« 23Då sprang de dit och hämtade honom, och där han nu stod bland folket var han huvudet högre än alla andra. 24Samuel sade: »Här ser ni den som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela folket.« Då jublade alla och ropade: »Leve konungen!«

25Samuel tillkännagav de kungliga rättigheterna för folket och upptecknade dem i en bokrulle som han lade i förvar inför Herren. Därefter lät han alla gå hem var och en till sitt. 26Också Saul vände hem till Giva, följd av en skara krigare som Gud hade kallat. 27Men några ondsinta män visade sitt förakt för Saul. »Skulle den där kunna rädda oss?« frågade de, och några hyllningsgåvor gav de honom inte.

11

Seger över ammoniterna

111Någon månad senare gick Nachash i Ammon till angrepp mot Javesh i Gilead och belägrade staden. Folket där sade då till honom: »Slut fördrag med oss, så ger vi oss under dig.« 2Nachash svarade: »På ett villkor vill jag sluta fördrag med er, att jag får sticka ut höger öga på var och en av er och på det sättet förödmjuka hela Israel.« 3De äldste i Javesh bad honom då om sju dagars frist. »Vi skall skicka bud runt hela Israel, men om ingen undsätter oss går vi dig till mötes.« 4När budbärarna nådde Sauls Giva och berättade vad som hänt började alla klaga och gråta högljutt. 5Just då kom Saul hem från åkern med sina oxar. »Vad händer här, varför gråter alla?« frågade han. När man berättade för honom vad männen från Javesh hade sagt 6föll Guds ande över honom, och han blev utom sig av vrede. 7Han tog ett par oxar och styckade dem och skickade styckena med budbärarna runt hela Israel och lät hälsa: »Den som inte följer Saul och Samuel i fält, med hans oxar går det så här.« Då greps folket av fruktan för Herren och drog ut som en man. 8När Saul mönstrade dem i Besek räknade Israel 300 000 man och Juda 30 000. 9Till dem som hade kommit med bud sade han: »Hälsa folket i Javesh i Gilead att i morgon, när solen bränner som hetast, skall de vara räddade.« Då sändebuden återvände och berättade detta blev glädjen stor. 10Men till ammoniterna sade männen i Javesh: »I morgon går vi er till mötes. Då får ni göra med oss vad ni vill.«

11Dagen därpå delade Saul upp folket i tre avdelningar, och i morgonväkten bröt de in i lägret. När dagen blev som hetast var ammoniterna slagna. De överlevande skingrades så fullständigt att inte två kom undan tillsammans.

12Folket sade då till Samuel: »Vilka var det som inte ville att Saul skulle bli kung över oss? Kom hit med dem, så skall vi slå ihjäl dem.« 13Men då sade Saul: »Ingen skall dödas en dag som denna, då Herren har vunnit seger åt Israel.« 14Samuel sade nu till folket: »Låt oss gå till Gilgal och där förnya kungadömet.« 15Så gick alla till Gilgal, och inför Herren utropade de Saul till kung. De offrade också gemenskapsoffer inför Herren i Gilgal, och Saul och alla israeliterna firade en stor glädjefest.

12

Samuels avskedstal

121Sedan talade Samuel till de församlade israeliterna: »Jag har gjort allt vad ni begärt av mig och satt en kung att härska över er. 2Hädanefter är det han som skall leda er. Själv är jag gammal och grå, och mina söner har ni ibland er. Jag har varit er ledare från min ungdom ända till denna dag. 3Här står jag nu, kom med era anklagelser mot mig inför Herren och hans smorde. Har jag tagit någons oxe? Har jag tagit någons åsna? Har jag kränkt eller förtryckt någon? Har jag tagit mutor eller panter av någon? Kom med era krav, så skall jag ersätta er.« 4De svarade: »Nej, du har inte kränkt eller förtryckt oss, du har inte tagit från någon.«

5Samuel sade: »Herren och hans smorde är i dag vittnen till att ni inte funnit mig skyldig till något.« De bekräftade detta, 6och Samuel fortsatte: »Herren är vittne, han som gav er Mose och Aron och som förde era fäder ut ur Egypten. 7Träd nu fram, så skall jag gå till rätta med er inför Herren och påminna er om hur trofast Herren alltid har handlat mot er och era fäder. 8När Jakob hade kommit till Egypten och folket levde under förtryck, ropade era fäder till Herren. Han sände Mose och Aron, som förde dem ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här. 9Men de glömde Herren, sin Gud, och då utlämnade han dem åt Sisera, Hasors befälhavare, åt filisteerna och åt kungen av Moab; alla dessa förde krig mot Israel. 10Då ropade de till Herren: Vi har syndat, vi har övergett Herren och dyrkat baalsgudarna och astartegudinnorna. Rädda oss från våra fiender, så skall vi dyrka dig. 11Herren sände då Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och räddade er från fienderna runt omkring, så att ni kunde leva i fred. 12Men när ni såg att Nachash, kungen av Ammon, angrep er kom ni till mig och begärde att få en kung — och det fastän Herren, er Gud, är er kung. 13Här är nu den kung ni ville ha, och honom har Herren satt över er. 14Frukta Herren, tjäna honom och lyd honom! Sätt er inte upp mot Herrens befallningar! Både ni och den kung som regerar över er måste följa Herren, er Gud. 15Lyder ni inte Herren utan sätter er upp mot honom, då skall han vända sin vrede mot er och er kung.

16Nu skall ni med egna ögon få se det stora under som Herren utför. 17Jag skall ropa till Herren, och fastän det är mitt i veteskörden skall han låta det åska och regna. Då måste ni inse att det i Herrens ögon var en stor synd som ni begick när ni begärde en kung.«

18Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen, så att alla överväldigades av fruktan för Herren och för Samuel 19och sade: »Be för oss, dina tjänare, till Herren, din Gud, att vi slipper dö, fastän vi har rågat våra synders mått med att begära en kung.« 20Då lugnade Samuel folket. »Det ni har gjort är en svår synd, men vänd er inte för den skull bort från Herren utan tjäna honom av hela ert hjärta. 21Vänd er inte bort från honom för att följa tomma avgudar, som varken kan gagna eller rädda, eftersom de inte är något annat än tomhet. 22För sitt höga namns skull vill Herren inte förskjuta sitt folk; han har ju valt att göra er till sitt folk. 23Och själv skulle jag synda svårt mot Herren om jag upphörde att be för er; i stället vill jag lära er vad som är gott och rätt. 24Frukta Herren och tjäna honom uppriktigt och av hela ert hjärta — kom ihåg allt det stora han har gjort för er. 25Om ni däremot fortsätter med era onda gärningar, då är det ute både med er och er kung.«