Bibel 2000 (B2000)
3

31Och ni kvinnor, underordna er era män, så att också de som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord tack vare sina hustrur, 2när de ser hur ni lever i lydnad och renhet. 3Er prydnad skall inte vara något utvärtes, håruppsättningar, guldsmycken och fina kläder, 4utan den inre, dolda människan med sitt oförgängliga smycke, ett milt och stilla sinnelag. Det är dyrbart i Guds ögon. 5Så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som hoppades på Gud. De underordnade sig sina män, 6så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre. Hennes döttrar är ni om ni gör det rätta och aldrig låter skrämma er.

7Och ni män, låt den kunskap ni har fått prägla ert samliv med hustrun, hon är ju den svagare. Visa henne aktning, ty också hon skall få del av livets gåva. Då skall ingenting stå i vägen för era böner.

8Till sist, ni skall alla leva i endräkt och inbördes förståelse, i broderskärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. 9Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna. Ty ni är själva kallade att få välsignelse.

10Den som älskar livet och vill ha goda dagar,

han skall avhålla sin tunga från det som är ont

och sina läppar från svekfulla ord.

11Han skall undvika det onda och göra det goda,

han skall sträva efter att hålla fred.

12Ty Herrens ögon ser de rättfärdiga,

och hans öron hör deras bön.

Men han vänder sig mot dem som gör det onda.

Lidandet leder till liv

13Vem kan göra er något ont om ni arbetar för det goda? 14Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Var inte rädda, låt dem inte skrämma er. 15Men Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. 16Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda.

18Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, 19och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.

20De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet. 21På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, 22han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom.

4

41När nu Kristus har lidit med sin kropp skall också ni väpna er med hans sätt att tänka. Ty den som lider med sin kropp har slutat att synda, 2så att han resten av tiden här i sin kropp inte lever efter sina mänskliga begär utan efter Guds vilja. 3Länge nog har ni levt som hedningarna vill, med utsvävningar, liderlighet, fylleri, fester, dryckeslag och brottslig avgudadyrkan. 4Därför blir de förvånade när ni inte längre vill följa dem i deras omåttliga lastbarhet, och då hånar de er. 5Men de skall få svara inför honom som står redo att döma levande och döda. 6Ty därför förkunnades evangeliet också för dem som nu är döda: även om de som människor blev dömda kroppsligen, skulle de få leva andligen, som Gud.

De kristnas eldprov

7Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be. 8Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. 9Var gästfria mot varandra utan att knota. 10Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. 11Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.

12Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. 13Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.

14Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, ty härlighetens ande, Guds ande, vilar över er. 15Det får inte hända att någon av er måste lida som mördare eller tjuv eller därför att han gör något annat ont eller blandar sig i andras angelägenheter. 16Men lider han som kristen skall han inte skämmas utan förhärliga Gud just som kristen. 17Ty nu är tiden inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, hur blir då slutet för dem som inte vill tro på Guds evangelium? 18Om den rättfärdige blir räddad med knapp nöd, hur går det då med den ogudaktige och syndige? 19Därför skall de som lider efter Guds vilja överlämna sitt liv åt sin trofaste skapare och göra det goda.

5

Församlingen och dess ledare

51Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: 2Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. 3Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 4Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.

5Och ni yngre, underordna er dem som är äldst. Men för er alla gäller: klä er i ödmjukhet mot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd. 6Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne, 7och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.

Vaksamhet

8Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 9Håll stånd mot honom, orubbliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder här i världen. 10Men om ni nu får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. 11Hans är makten i evighet, amen.

Slutord

12Genom Silvanus, som jag vet är en pålitlig broder, skriver jag dessa korta rader för att stärka er och för att bekräfta att här verkligen är fråga om Guds nåd, som ni skall stå fasta i.

13Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, och min son Markus hälsar er. 14Hälsa varandra med kärlekens kyss.

Frid åt er alla som lever i Kristus.