Från Alexander den store till Antiochos Epifanes
11
11:31~Mack 6:2
1:1 Sedan Alexander … besegrat Dareios Alexander den store vann sina avgörande segrar över den siste perserkungen Dareios III vid Issos år 333 och Gaugamela år 331 f.Kr. Efter Alexanders död 323 delades hans välde mellan två dynastier, den ptolemeiska i Egypten och den seleukidiska, vars kärnland var det antika Syrien men vars maktområde även innefattade nutidens Irak och Iran. Palestinaområdet tillföll ptolemeerna men erövrades av seleukiderna 200–198 f.Kr. Med Alexander inleddes den hellenistiska epoken, kännetecknad av en blandning av grekisk och orientalisk kultur. En våldsam konfrontation mellan hellenistisk statsmakt och judisk tradition är ämnet för Första Mackabeerboken; se not till 2:4. Grundtexten är grekisk men visar tydliga spår av översättning från hebreiskan. Berättande skrifter.1:1 kitteerna Namnet användes om flera folk i det östra medelhavsområdet. Här och i 8:5 betecknar det makedonierna. Folknamn.1:1 redan förut var han kung i Grekland Annan läsart »så blev han den förste grekiske kungen«, dvs. den förste bland de hellenistiska härskarna. Jfr 6:2; Dan 8:21.Sedan Alexander av Makedonien, Filips son, hade dragit ut från kitteernas land och besegrat Dareios, persernas och medernas kung, övertog han dennes kungadöme; redan förut var han kung i Grekland. 2Han började en lång rad krig, intog befästa städer och dräpte kungar runt om i världen. 3Ända till jordens yttersta gränser trängde han fram och plundrade folk efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte. 4Han samlade en väldig här och härskade över länder och folk och furstar, som blev skattepliktiga till honom.
5Så drabbades han av sjukdom, och han förstod att döden inte var långt borta. 6Då kallade han till sig de förnämsta männen i sin tjänst, som hade delat hans liv från ungdomen, och skiftade sitt rike mellan dem medan han ännu levde. 7Vid sin död hade han regerat i tolv år.
8Männen som stått Alexander närmast tog nu makten, var och en i sitt land. 9De krönte sig alla till kungar efter hans död; detsamma gjorde deras efterkommande i många generationer, och de vållade mycket ont i världen.
10
11:21
2~Mack 4:7
1:10 varit gisslan i Rom Antiochos IV Epifanes vistades före sitt regeringstillträde i Rom åren 189–176 f.Kr. Hans far, Antiochos III, hade besegrats av romarna och måste utlämna sonen som garanti för att det hårda fredsfördraget skulle hållas. Seleukider.1:10 Han blev kung år 137 Tronskiftet inträffade enligt vår tideräkning på hösten 175 f.Kr. Årtalen i grundtexten till 1 Mack följer seleukidernas tideräkning, som utgick från stamfaderns erövring av Babylon 312 f.Kr.Från deras stam utgick ett genomfördärvat skott: Antiochos Epifanes, kung Antiochos son, som hade varit gisslan i Rom. Han blev kung år 137, räknat från det grekiska väldets början.
Avfall från lagen
11
Vid den tiden började somliga israeliter att överge lagen, och de lockade många med sig. De sade: »Låt oss närma oss hedningarna som bor omkring oss och sluta förbund med dem. Sedan vi avskilde oss från dem har många olyckor kommit över oss.« 12Detta slags tal vann folkets gillande. 13Några av dem reste på eget initiativ till kungen, och han gav dem rätt att följa hednisk lag och sed. 14Sedan byggde de en idrottsanläggning i Jerusalem enligt hedningarnas bruk. 15
1:15 skaffade sig förhud Antikens kirurger kunde utföra plastikoperationer av detta slag; jfr 1 Kor 7:18.De skaffade sig förhud och avföll från det heliga förbundet. De beblandade sig med hedningarna och sålde sig till att göra det onda.
Antiochos förgriper sig på templet
16
2~Mack 5:1–16
När Antiochos hade fått ett fast grepp om sitt rike började han sträva efter makten över Egypten för att få båda rikena under sitt herravälde. 171:17 Han bröt in i Egypten Antiochos IV invaderade Egypten två gånger under åren 169 och 168 f.Kr.; jfr 2 Mack 5:1. De båda händelserna hålls inte isär i 1 Mack. Dateringen i v. 20 innebär 169 f.Kr.Han bröt in i Egypten med stora truppstyrkor, med stridsvagnar och elefanter och med en väldig flotta. 181:18 Ptolemaios … i Egypten Ptolemaios VI Filometor regerade 180–145 f.Kr.; Ptolemeer.Han gick i strid med Ptolemaios, som var kung i Egypten; Ptolemaios gav vika för honom och flydde, och det blev stort manfall. 19Antiochos folk intog de befästa städerna i Egypten, och han plundrade landet.
20Efter att ha besegrat egypterna återvände Antiochos år 143 och marscherade med starka trupper upp mot Israel och Jerusalem. 21
30:1–10
1~Kung 7:48–50
1:21 f. det gyllene altaret … förhänget Dvs. de heliga föremål som enligt 2 Mos 25–26; 30 behövdes för gudstjänsten.I sitt övermod trängde han in i templet och tog det gyllene altaret, lampstället och alla dess tillbehör, 22bordet för skådebröden, bägarna och skålarna för dryckesoffren, rökelsefaten av guld, förhänget, kransarna och guldutsmyckningen på tempelhusets fasad, som blev helt avskalad. 23
1:23 de undangömda skatterna Templens skattkammare fungerade som bankvalv, där också privata förmögenheter kunde deponeras; jfr 2 Mack 3:10 ff.Han tog silvret och guldet och alla begärliga föremål och allt han fann av de undangömda skatterna. 241:24 han spred död och förintelse Enligt 2 Mack 5:12 ff. anställde kungen en massaker efter sitt andra fälttåg till Egypten.Med allt detta drog han bort till sitt eget land; han spred död och förintelse och förde ett fräckt och övermodigt tal.
25Då kom bitter sorg över hela Israels land.
26
2:10
Am 8:13
Folkets ledare och äldste höjde jämmerrop,
flickor och ynglingar miste sin livskraft
och kvinnornas skönhet vissnade.
27Var brudgum brast ut i klagosång,
var brud satt sörjande i sin kammare.
281:28 Jakob.Jorden skalv för sina inbyggares skull,
och hela Jakobs ätt höljde sig i skam.
Jerusalem ockuperas
29
1:29 en man att leda skatteuppbörden Enligt 2 Mack 5:24 hette mannen Apollonios och var »de mysiska truppernas befälhavare«. Att han här sägs vara skatteindrivare kan bero på ett språkligt missförstånd. Det är möjligt att samma person avses i 3:10 ff.Två år därefter skickade kungen en man att leda skatteuppbörden i Judas städer. Han kom till Jerusalem med starka trupper. 30Han talade bedrägligt till folket om fred och försoning. När de fattat tillit till honom överföll han plötsligt staden, tillfogade den ett förkrossande slag och dödade en mängd israeliter. 31Han plundrade staden, stack den i brand och rev ner både husen och ringmuren. 32Kvinnor och barn fördes bort som slavar, boskapen delades som krigsbyte.
331:33 en borg Anläggningen är i hela 1 Mack en viktig symbol för det främmande förtrycket. Var i Jerusalem den låg är ovisst. Davids stad tycks här beteckna en stadsdel som låg högre än templet, norr eller väster därom.Inkräktarna befäste Davids stad med en hög och kraftig mur och kraftiga torn och fick så en borg. 341:34 laglösa män Avfälliga judar som samarbetade med de utländska inkräktarna. Jfr 2:44; 7:5; 9:23 ff.De bemannade den med hedniska syndare och laglösa män. Genom den ökade deras makt. 35De försåg den med vapen och proviant, och bytet från Jerusalem samlade de ihop och lagrade där. De blev till ett farligt hot:
36Den borgen var ett försåt för templet
och ständigt en ondskefull fiende till Israel.
37
79:1–4
Oskyldigt blod utgöts runt templet.
Helgedomen skändade de.
38Jerusalems invånare flydde för deras skull,
och staden blev ett tillhåll för främlingar.
Hon blev en främling för sin avkomma,
hennes egna barn övergav henne.
39
Tob 2:6
Hennes tempel stod tomt som en öken,
hennes fester vändes i sorg,
hennes sabbater blev till en nesa,
hennes ära till ynkedom.
40Så stor som hennes härlighet varit,
så djup blev hennes förnedring.
Hennes höghet vändes i sorg.
Religionsförföljelsen börjar
41
Kungen sände ut en skrivelse till hela sitt rike: alla skulle bli ett enda folk, 42och var och en skulle överge sina lagar och seder. Alla hednafolk böjde sig för kungens befallning. 43Också många israeliter rättade sig efter den gudsdyrkan han föreskrev, började offra åt avgudarna och vanhelgade sabbaten.
44Till Jerusalem och Judas städer sände kungen budbärare med skriftliga förordningar om att man skulle följa seder som var främmande för landet. 45Brännoffer, matoffer och dryckesoffer skulle avskaffas i templet, sabbater och högtider skulle vanhelgas, 46tempel och präster skändas. 47
Man måste bygga altaren och helgedomar och tempel åt avgudarna, offra kött av svin och andra orena djur, 48låta sina söner vara oomskurna och smutsa sina själar med allt slags orenhet och skändlighet, 49så att lagen skulle glömmas bort och alla dess bestämmelser förvanskas. 50Den som inte följde kungens föreskrifter skulle straffas med döden.
51Alla dessa påbud utfärdade kungen i skrivelser till hela sitt rike. Han tillsatte män som skulle övervaka att hela folket följde dem, och han lät befallningen om offren gå ut till var och en av Judas städer. 52Många bland folket slöt upp kring kungens män, alla de som övergav lagen. De lät mycket ont ske i landet 53och drev israeliterna att gömma sig varhelst de fann en tillflykt.
Den vanhelgande skändligheten
54
Matt 24:15
1:54 Den femtonde dagen … år 145 Dvs. i början av december 168 f.Kr.; Månad.1:54 den vanhelgande skändligheten Uttrycket är hämtat från Dan 11:31; 12:11 (jfr Matt 24:15 med par.). Det syftar på ett altare åt en främmande gud (v. 59), kanske kombinerat med en gudabild.Den femtonde dagen i månaden kislev år 145 lät kungen bygga den vanhelgande skändligheten på brännofferaltaret; även runt om i Judas städer byggdes altaren, 55och man tände rökelse vid husdörrarna och på gatorna. 56Alla skriftrullar med lagen som påträffades blev sönderrivna och uppbrända. 57Om man fann någon som ägde förbundets bok eller någon som höll lagen i ära, betydde kungens påbud döden för honom. 58Månad efter månad fortsatte deras våldsdåd mot alla israeliter som de ertappade i städerna.
59Den tjugofemte dagen i var månad offrade de på det altare som blivit uppfört på brännofferaltaret. 60
Kvinnor som låtit omskära sina pojkar dödades, så som kungen hade förordnat, 61och de späda barnen hängdes vid halsen på dem. Också deras familjer och de som utfört omskärelsen blev dödade.
62Men många israeliter fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. 63
7
De föredrog döden framför att vanhelga sig själva genom maten och skända det heliga förbundet. Och de led döden. 641:64 Vrede.Fruktansvärd var vreden som drabbade Israel.