Bibel 2000 (B2000)
7

Salomo bygger sitt palats

71Sitt eget hus byggde Salomo på tretton år; sedan var hela palatset färdigt. 2Han byggde Libanonskogshuset, 100 alnar långt, 50 alnar brett och 30 alnar högt, med fyra rader pelare av cederstammar och bjälkar av ceder vilande på pelarna. 3Taket var av cederträ och lagt på taksparrar som vilade på pelarna, sammanlagt 45 taksparrar, 15 i varje rad. 4Vidare fanns det tre rader fönsterkarmar, alltså tre omgångar med öppningar. 5Alla dörrkarmar var gjorda med fyra avsatser. [---] 6Han byggde också en förhall med pelare, 50 alnar bred och 30 alnar djup och med ett galler framför. 7Likaså byggde han en tronhall, även kallad domshallen; där dömde han. Den var klädd med cederpanel från golv till tak.

8Det hus där han själv skulle bo byggde Salomo på den andra gården, bortom förhallen, och det var av samma konstruktion. Salomo byggde också ett hus åt faraos dotter, som han hade tagit till hustru; det var likadant som förhallen. 9Alla dessa byggnader var uppförda av utvalda fyrkantiga stenblock, sågade på både insidan och utsidan av väggen, från grunden till bjälkarna och från förgården vid Herrens hus fram till den stora förgården. 10Grunden var lagd med utvalda stenar, stora block på tio och åtta alnar, 11och däröver hade man byggt med utvalda fyrkantiga stenblock och cederträ.

12Den stora förgården var omgärdad av en mur med tre varv huggen sten och ett varv cederbjälkar, på samma sätt som förgården till Herrens hus, den inre förgården.

Koppararbetena till templet

13Från Tyros lät kung Salomo hämta en man vid namn Hiram, 14vars mor var en änka av Naftalis stam, medan fadern var en tyrisk kopparsmed. Hiram var mycket kunnig och förfärdigade alla slags koppararbeten med stor konstskicklighet. Han kom nu till Salomo och utförde allt vad kungen ville ha gjort. 15Han formade de två bronspelarna, båda 18 alnar höga och med en omkrets på tolv alnar. De var ihåliga, och väggarna hade en tjocklek av fyra fingerbredder. 16Två pelarhuvuden göt han i brons och satte överst, vartdera fem alnar högt. 17De båda pelarhuvudena var försedda med var sitt flätverk med tofsar och kedjor. 18Han gjorde också de två raderna granatäpplen som omgav flätverken och täckte pelarhuvudena, likadant på båda. 19Pelarhuvudena var formade som lotusblommor. [---] 20[---] 200 granatäpplen i rader omgav vart och ett av dem. 21Han reste pelarna vid förhallen till långhuset och gav den högra pelaren namnet Jakin och den vänstra namnet Boas. 22Pelarna kröntes av ornament i form av lotusblommor. Så fullbordades arbetet med pelarna.

23Han gjorde vidare Havet i gjutgods. Det var cirkelrunt och mätte tio alnar från kant till kant; det var fem alnar högt och 30 alnar i omkrets. 24Runt om, under kanten, löpte två rader med frukter som gjutits i samma stycke som själva Havet. 25Det stod på tolv tjurar, tre av dem vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade ovanpå dem, och alla tjurarna hade bakdelen vänd inåt. 26Godset i Havet var en handsbredd tjockt, och kanten var formad som kanten på en bägare, lik kalken av en lotusblomma. Havet rymde 2 000 bat.

27Han gjorde också de tio stativen av brons, vart och ett fyra alnar långt, fyra alnar brett och tre alnar högt. 28De var gjorda så, att de hade ramlister och lister mellan tvärslåarna. 29På listerna mellan tvärslåarna, liksom på tvärslåarna själva, fanns lejon, tjurar och keruber och ovanför och under lejonen och tjurarna flätor i hamrat arbete. 30Varje stativ stod på fyra hjul som var av brons och hade bronsaxlar. De fyra hörnpelarna var försedda med strävor, som var gjutna under kitteln. 31Inuti den övre ramen satt underlaget för kitteln; det var runt och höjde sig en aln över ramen. Det var gjort som ett kittelställ och var en och en halv aln högt. Också på underlaget fanns utsirningar, men listerna där var fyrkantiga, inte runda. 32Under listverket satt de fyra hjulen, och hållarna till hjulen var fästa i stativet. Hjulen var en och en halv aln höga. 33De var av samma utförande som stridsvagnshjul; såväl hållare som fälgar, ekrar och nav var gjutna. 34Fyra strävor gick upp mot de fyra hörnen på varje stativ; dessa strävor var en del av stativet. 35Överst på stativet var ett cirkelrunt ställ, en halv aln högt. Längst upp på stativet satt hållarna med sina lister. 36På plattorna var keruber, lejon och palmer ingraverade. 37Alla tio stativen gjordes på samma sätt: samma gjutgods, mått och form.

38Hiram gjorde tio kittlar av brons. Var och en rymde 40 bat och hade en diameter av fyra alnar. På vart och ett av de tio stativen satte han en kittel. 39Fem av stativen ställde han på högra sidan av tempelhuset och fem på den vänstra. Havet ställde han på den högra sidan av tempelhuset, åt sydost.

40Han gjorde också grytorna, skovlarna och offerskålarna. Han fullbordade arbetet med alla de föremål han fått i uppdrag att göra åt kung Salomo för Herrens hus: 41två pelare, de två klotformiga pelarhuvudena, de två flätverken som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvudena, 42de 400 granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen för varje flätverk, till att täcka de båda klotformiga pelarhuvudena, 43vidare de tio stativen och de tio kittlarna till stativen, 44Havet, som var ett, och de tolv tjurarna under Havet, 45slutligen också grytorna, skovlarna och offerskålarna. Alla dessa föremål som Hiram gjorde åt kung Salomo för Herrens hus var av blankad brons. 46Det var i Jordandalen, mellan Suckot och Saretan, som kungen lät gjuta dem i lerformar. 47Salomo satte alla föremålen på deras platser. Mängden var så väldig att vikten av bronsen inte kunde fastställas.

Salomo gör guldföremålen till templet

48Salomo gjorde alla föremål i Herrens hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet för skådebröden, 49de gyllene lampställen framför koret, fem till höger och fem till vänster, blommönstret, lamporna och tängerna av guld, 50vidare faten, knivarna, offerskålarna, pannorna och fyrfaten av guld, slutligen beslagen på dörrarna in till det inre rummet, det allra heligaste, och på dörrhalvorna in till långhuset, också de av guld.

51När alla kung Salomos arbeten för Herrens hus var fullbordade lät han föra dit in det som hans far David hade helgat åt Herren; silvret och guldet och kärlen lade han i skattkamrarna i Herrens hus.

8

Arken förs in i templet

81Nu samlade kung Salomo de äldste i Israel och stamhövdingarna, överhuvudena för de olika familjerna i Israel. Han kallade dem till sig i Jerusalem för att hämta upp Herrens förbundsark från Davids stad, Sion. 2Och alla israeliterna samlades inför kung Salomo under högtiden i månaden etanim, som är den sjunde månaden. 3När alla de äldste hade kommit lyfte prästerna arken 4och bar upp den tillsammans med uppenbarelsetältet och alla de heliga föremålen i tältet. Allt detta bars av prästerna och leviterna. 5Kung Salomo och hela Israels menighet, som var samlad hos honom, stod framför arken och offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas. 6Prästerna förde in Herrens förbundsark till dess plats i tempelkoret, det allra heligaste, under kerubernas vingar. 7Keruberna hade nämligen vingarna utbredda över den plats där arken stod, så att både arken och dess bärstänger skyldes av keruberna. 8Bärstängerna var så långa att deras ändar syntes från det heliga framför koret, men de var inte synliga utifrån. De finns där ännu i denna dag. 9I arken fanns ingenting annat än de två stentavlorna som Mose hade lagt dit vid Horeb, då Herren slöt förbund med israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten. 10När prästerna lämnade helgedomen fyllde molnet Herrens hus, 11så att de inte kunde förrätta sin tjänst: Herrens härlighet uppfyllde templet. 12Då sade Salomo:

»Solen har Herren fäst på himlen,

själv har han valt att bo i töcknet.

13Jag har byggt dig en furstlig boning,

ett hus där du evigt skall trona.«

Salomo talar till folket

14Kungen vände sig om och välsignade de församlade israeliterna, medan alla stod upp. 15Han sade: »Prisad vare Herren, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat det som han med sin mun lovade min far David: 16Alltsedan jag förde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag inte bland Israels stammar utvalt någon stad för att i den bygga ett hus, där mitt namn skulle vara, och jag har inte utvalt någon man att vara furste över mitt folk Israel. Men nu har jag utvalt Jerusalem för att mitt namn skall vara där, och jag har utvalt David att härska över mitt folk Israel. — 17Min far David hade föresatt sig att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn, 18men Herren sade till honom: Din föresats att bygga ett hus åt mitt namn är god. 19Men det skall inte bli du som bygger huset utan din son, den son som skall födas åt dig. Han skall bygga huset åt mitt namn. — 20Och Herren lät sitt ord gå i fullbordan: jag efterträdde min far David på Israels tron, så som Herren hade lovat, och jag byggde huset åt Herrens, Israels Guds, namn. 21Där inne har jag ställt i ordning en plats för arken, som innehåller stadgarna till det förbund som Herren slöt med våra fäder när han förde dem ut ur Egypten.«

Salomos bön

22Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare. Han sträckte händerna mot himlen 23och sade: »Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar. 24Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David, du har i dag med din hand fullbordat det som du med din mun har lovat. 25Uppfyll också, Herre, Israels Gud, detta som du har lovat din tjänare David, min far: att han aldrig skall sakna en ättling som sitter inför dig på Israels tron, om bara hans efterkommande vaktar på sina steg och vandrar dina vägar, så som han själv gjorde. 26Låt alltså ditt löfte till din tjänare David, min far, gå i uppfyllelse, du Israels Gud!

27Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. 28Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, 29och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara. — Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. 30Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt!

31Om någon förbryter sig mot en annan och åläggs att fria sig med en ed och svär inför ditt altare i detta tempel, 32hör det då i himlen, grip in och skipa rätt åt dina tjänare. Fäll den som är skyldig och ge honom det straff han förtjänar, men frikänn den som är oskyldig och ge honom vad rättvisan kräver.

33Om ditt folk Israel lider nederlag mot en fiende, därför att de syndat mot dig, men vänder om och prisar ditt namn, ber till dig i detta hus och ropar om nåd, 34hör det då i himlen och förlåt ditt folk Israel deras synd och låt dem återvända till den mark du gav deras fäder.

35Om himlen är stängd och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de sedan ber, vända mot denna plats, och prisar ditt namn och omvänder sig från sin synd när du tuktar dem, 36lyssna då i himlen och förlåt din tjänare och ditt folk Israel deras synd. Lär dem den rätta vägen som de skall vandra, och låt regnet falla över ditt land, som du har gett ditt folk som egendom.

37Om det blir hungersnöd i landet eller pest, om rost och sot härjar eller gräshoppor och larver, om fienden belägrar någon av städerna, ja, vilken sjukdom eller plåga det än är, 38och vilken bön och åkallan som vem det vara må i ditt folk Israel än uppsänder — var och en känner bäst den plåga som trycker honom — om han då sträcker händerna i bön mot detta hus, 39hör det då i himlen, där du tronar. Förlåt honom, grip in och behandla var och en som han förtjänar, du som känner hans tankar — ja, du ensam känner alla människors tankar. 40Då skall de frukta dig så länge de lever i det land som du gav våra fäder.

41Även om det är en främling, som inte tillhör ditt folk Israel utan kommer från fjärran land för att han hört om ditt namn — 42ja, också där skall man höra talas om ditt stora namn, din starka hand, din lyftade arm — och denne främling kommer och åkallar dig, vänd mot detta hus, 43lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han ber dig om. Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.

44Om du sänder ut ditt folk att strida mot fienden och de ber till dig, Herre, vända mot den stad som du har utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 45lyssna då i himlen på deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

46Om de syndar mot dig — det finns ju ingen människa som inte syndar — och du vredgas på dem och ger dem i fiendens våld och de förs bort i fångenskap till fiendeland, långt borta eller nära, 47men där borta i fångenskapen ångrar sig och åter ropar till dig: Vi har syndat och gjort orätt, vi står med skuld inför dig, 48och om de så, fångna i fiendeland, vänder om till dig med uppriktigt hjärta och sinne och ber till dig, vända mot sitt land, det som du gav deras fäder, mot den stad som du har utvalt och det hus som jag har byggt åt ditt namn, 49lyssna då i himlen, där du tronar, till deras bön och åkallan och skaffa dem rätt. 50Förlåt ditt folk att de har syndat och visat sig upproriska mot dig. Låt dem möta förbarmande hos dem som håller dem fångna, så att de blir barmhärtigt behandlade. 51Ty ditt folk och din egendom är de, du har fört dem ut ur Egypten, ut ur smältugnen. 52Ja, vänd din blick mot din tjänare och mot ditt folk Israel när de åkallar dig, och lyssna till dem när de än ropar till dig. 53Det är du själv som har avskilt dem bland jordens alla folk för att tillhöra dig; detta tillkännagav du, Herre Gud, genom din tjänare Mose när du förde våra fäder ut ur Egypten.«

Salomo prisar Herren. Invigning och glädjefest

54När Salomo hade slutat denna sin bön och åkallan till Herren steg han upp. Han hade böjt knä inför Herrens altare med händerna sträckta mot himlen. 55Nu reste han sig och välsignade med hög röst hela det församlade Israel: 56»Prisad vare Herren, som har uppfyllt sitt löfte och gett sitt folk Israel ro. Av allt det goda han lovat genom sin tjänare Mose har ingenting uteblivit. 57Må Herren, vår Gud, vara med oss, så som han har varit med våra fäder, och inte överge oss eller förskjuta oss. 58Och må han vända våra hjärtan till sig, så att vi vandrar hans vägar och rättar oss efter de bud och stadgar och befallningar som han gav våra fäder.

59Må Herren, vår Gud, dag och natt minnas den bön jag nu har bett, så att han då stunden kräver det skaffar rätt åt sin tjänare och sitt folk Israel. 60Då skall alla folk på jorden förstå att det är Herren som är Gud och ingen annan. 61Ge hela ert hjärta åt Herren, vår Gud, följ hans stadgar och håll hans bud, så som ni gör i dag.«

62Nu frambar kungen tillsammans med alla israeliterna offer inför Herren. 63Som gemenskapsoffer till Herren förde Salomo fram 22 000 tjurar och 120 000 får. Så invigde kungen och alla israeliterna Herrens hus. 64Den dagen helgade kungen den mellersta delen av förgården framför Herrens hus; där frambar han brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren. Kopparaltaret som stod inför Herren var nämligen för litet för att rymma alla brännoffren och matoffren och fettstyckena från gemenskapsoffren.

65Sedan firade Salomo högtiden tillsammans med hela Israel, en stor skara från hela landet, ända från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod; de firade högtiden inför Herren, vår Gud, i huset som Salomo byggt, och de åt och drack och var glada inför Herren, vår Gud, i sju dagar. 66På åttonde dagen fick folket bryta upp; de hyllade kungen och drog sedan hem, glada och tacksamma över allt det goda som Herren hade gjort mot sin tjänare David och sitt folk Israel.

9

Herren visar sig för Salomo en andra gång

91När Salomo hade fullbordat Herrens hus och kungens hus och allt han hade längtat efter att utföra 2visade sig Herren för honom en andra gång, liksom han hade visat sig i Givon. 3Herren sade till honom: »Jag har hört din bön och din åkallan. Detta hus som du byggt har jag gjort till en helig plats, som jag skall göra till hemvist för mitt namn för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit. 4Om du nu vandrar mina vägar, så som din far David gjorde, med rent och redligt hjärta, så att du i allt gör som jag har befallt dig och håller mina bud och stadgar, 5då skall jag låta ditt kungadöme i Israel bestå för all framtid. Detta lovade jag din far David när jag sade att det aldrig skulle saknas en ättling till honom på Israels tron. 6Men om ni och era barn vänder er bort från mig och inte följer de befallningar och bud som jag förelagt er utan börjar dyrka andra gudar och faller ner för dem, 7då skall jag utrota israeliterna från den mark jag gav dem, och det hus som jag har vigt åt mitt namn skall jag förskjuta, så att Israel blir till spott och spe bland alla folk. 8Detta hus kommer att läggas i ruiner, och var och en som har vägen förbi skall bli bestört och dra efter andan. När man frågar varför Herren har handlat så mot detta land och detta hus 9blir svaret: Därför att folket övergav Herren, sin Gud, som hade fört deras fäder ut ur Egypten; de höll sig till andra gudar, som de föll ner för och dyrkade. Därför lät Herren allt detta onda drabba dem.«

Handelsförbindelser. Tvångsarbeten

10Efter de tjugo år som det tog för Salomo att uppföra de båda byggnaderna, Herrens hus och kungens hus, 11gav han tjugo städer i Galileen åt Hiram, kungen i Tyros, som hade försett honom med cederträ och cypressträ och guld, så mycket han önskade. 12Men när Hiram kom från Tyros för att bese de städer som Salomo hade gett honom blev han inte nöjd med dem 13utan sade: »Vad är detta för städer du har gett mig, min broder?« Och han gav området det namn det har än i dag, Kavul. 14Hiram skickade 120 talenter guld till kungen.

15Så förhöll det sig med den arbetsplikt som kung Salomo införde för att kunna bygga Herrens hus, sitt eget hus, Millo och Jerusalems stadsmur, och dessutom Hasor, Megiddo och Geser. ( 16Farao, kungen av Egypten, hade dragit ut och erövrat Geser, bränt staden och dödat kanaaneerna som bodde där. Sedan hade han gett staden som hemgift åt sin dotter, Salomos hustru. 17Salomo befäste Geser, Nedre Bet-Horon, 18Baalat, Tamar i öknen, 19alla sina förrådsstäder och städerna för vagnar och för hästar. Han byggde allt han längtat efter att bygga i Jerusalem och på Libanon och överallt i det rike han härskade över.) 20Alla som var kvar av amoreerna, hettiterna, perisseerna, hiveerna och jevuseerna, dessa som inte var israeliter — 21de av deras efterkommande som var kvar i landet, därför att israeliterna inte hade lyckats förinta dem — alla dessa gjorde Salomo till tvångsarbetare, vilket de är än i dag. 22Av israeliterna däremot tog han ingen till slav; de var i stället soldater, livvakter åt honom, officerare, vagnskämpar och befälhavare för hans stridsvagnsstyrkor.

23Fogdarna för Salomos arbeten hade under sig 550 förmän som befallde över dem som utförde arbetena.

24Så snart faraos dotter hade flyttat från Davids stad till det hus som Salomo uppfört åt henne, byggde han Millo.

25Tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och gemenskapsoffer på det altare han hade byggt åt Herren, och han lät offerröken stiga inför Herren. Så hade han nu fullbordat templet.

26Kung Salomo byggde en flotta i Esjon-Gever, som ligger nära Elot vid Sävhavets kust i Edom. 27Hiram lät erfarna sjömän bland sina underlydande följa med Salomos folk på skeppen. 28De seglade till Ofir och hämtade därifrån 420 talenter guld till kung Salomo.