Bibel 2000 (B2000)
3

Salomo ber till Herren om vishet

31Salomo knöt släktskapsband med farao, kungen av Egypten, genom att gifta sig med en dotter till honom. Han förde henne till Davids stad i väntan på att hans eget hus skulle bli färdigt liksom Herrens hus och muren kring Jerusalem. 2Folket offrade på offerplatserna, eftersom något tempel åt Herrens namn inte var byggt vid denna tid. 3Salomo älskade Herren och höll sig till vad hans far David hade stadgat; dock offrade han på offerplatserna och tände offereld där.

4Den främsta offerplatsen var den i Givon. Dit begav sig kungen för att offra, och han frambar tusen brännoffer på altaret där. 5I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: »Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.« 6Salomo svarade: »Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. 7Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren 8mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. 9Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?«

10Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. 11Gud sade: »Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, 12så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. 13Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. 14Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv.« 15Då Salomo vaknade förstod han att det varit en dröm. Efter återkomsten till Jerusalem trädde han fram inför Herrens förbundsark och offrade brännoffer och gemenskapsoffer och höll ett gästabud för alla sina män.

Salomos visa domslut

16Det kom en gång två skökor till kungen, och de fick företräde för honom. 17»Lyssna, herre!« sade den ena. »Vi bor i samma hus, jag och den där kvinnan, och där födde jag ett barn, och hon var med. 18Två dagar efter mig födde också hon. Det var bara hon och jag, ingen främmande var hos oss, vi var ensamma. 19En natt dog hennes son, hon hade legat ihjäl honom. 20Då steg hon upp mitt i natten medan jag sov och tog min son som jag hade intill mig och lade honom hos sig, och det döda barnet lade hon hos mig. 21När jag steg upp för att amma min son på morgonen var han död. Men när jag såg på honom där på morgonen upptäckte jag att det inte var det barn som jag hade fött.«

22Då sade den andra kvinnan: »Nej, det är min son som lever och din som är död!« Men den första ropade: »Nej, din son är död och min lever!« Så tvistade de inför kungen. 23Då sade han: »Den ena säger: Det är min son som lever och din som är död. Den andra säger: Nej, det är din son som är död och min som lever.« 24Och kungen sade: »Räck mig ett svärd!« När man kom med svärdet 25sade kungen: »Hugg det levande barnet mitt itu och ge hälften åt den ena och hälften åt den andra!« 26Då sade hon som var mor till den levande pojken — ty kärleken till sonen överväldigade henne: »Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte!« Den andra sade: »Nej, ingen av oss skall ha honom. Hugg till!« 27Då befallde kungen: »Ge det levande barnet åt kvinnan här. Döda honom inte. Det är hon som är hans mor.«

28Hela Israel fick höra om den dom som kungen hade fällt, och alla fylldes av vördnad för honom. De förstod att kungen skipade rätt i kraft av gudomlig vishet.

4

Salomos förvaltning

41Kung Salomo regerade nu över hela Israel, 2och dessa var hans högsta ämbetsmän: Asarja, Sadoks son, var präst, 3Elichoref och Achia, Shishas söner, var kungens sekreterare, Joshafat, Achiluds son, var kansler, 4Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare, Sadok och Evjatar var präster, 5Asarja, Natans son, var chef för fogdarna, Savud, prästen Natans son, var kungens rådgivare, 6Achishar förvaltade de kungliga egendomarna och Adoniram, Avdas son, förestod tvångsarbetena.

7Över hela Israel hade Salomo tolv fogdar, som var sin månad svarade för underhållet åt kungen och hans hov. 8De hette: Hurs son i Efraims bergsbygd, 9Dekers son i Makas, Shaalvim, Bet-Shemesh, Elon och Bet Hanan, 10Heseds son i Arubbot, som hade Soko och hela Heferlandet, 11Avinadavs son, som hade hela Dors uppland och som fick Salomos dotter Tafat till hustru, 12Baana, Achiluds son, som hade Tanak och Megiddo och hela Bet-Shean vid Saretan nedanför Jisreel, från Bet-Shean till Avel Mechola och ända bort till andra sidan Jokmeam, 13Gevers son i Ramot i Gilead, som hade Manasses son Jairs byar i Gilead samt Argovområdet i Bashan: sextio stora städer med murar och bronsbommar, 14Achinadav, Iddos son, i Machanajim, 15Achimaas i Naftali, som också var gift med en dotter till Salomo, Basemat, 16Baana, Hushajs son, i Asher och Alot, 17Joshafat, Paruachs son, i Isaskar, 18Shimi, Elas son, i Benjamin 19och Gever, Uris son, i Gilead, det land där amoreerkungen Sichon och Bashans kung Og hade härskat. Dessutom fanns det en fogde i 20Juda.

Salomos makt och vishet

Israeliterna var nu talrika som havets sand. De åt och drack och var glada. 21Salomo härskade över alla riken från Eufrat ända fram till filisteernas land och fram till gränsen mot Egypten. De betalade skatt och var hans lydiga undersåtar så länge han levde.

22Vid Salomos hov gick det varje dag åt 30 kor siktat mjöl och 60 kor vanligt mjöl, 2310 gödda oxar, 20 valloxar och 100 får. Därtill hjortar, gaseller, rådjur och gödfåglar.

24Salomo var alltså herre över allt land väster om Eufrat, från Tifsach ända till Gaza, över alla kungarna där, och det rådde fred mellan honom och grannländerna på alla sidor. 25I Juda och Israel, från Dan till Beer Sheva, satt var och en trygg under sin vinstock och sitt fikonträd, så länge Salomo levde.

26Salomo hade 4 000 stallplatser med vagnshästar och ytterligare 12 000 hästar.

27De tolv fogdarna svarade under var sin månad för underhållet åt kung Salomo och dem som kom till hans bord, och de såg till att ingenting fattades. 28Korn och hackelse för hästarna skaffade de i tur och ordning till kungen var han än befann sig.

29Gud skänkte Salomo vishet och stort förstånd och kunskap riklig som sanden på havets strand. 30Hans vishet överträffade all Österlandets och all Egyptens vishet. 31Han var den visaste bland människor, visare än esrachiten Etan och visare än Heman, Kalkol och Darda, Machols söner. Ryktet om honom spred sig till alla folk runt omkring. 32Salomo präglade tre tusen tänkespråk, och hans sånger uppgick till ettusenfem. 33Han talade om växterna, alltifrån cedern på Libanon till isopen som växer ut ur muren. Han talade om fyrfotadjur och fåglar, om kräldjur och fiskar. 34Från alla folk kom man för att lyssna till Salomos vishet, och alla jordens kungar skänkte honom gåvor när de lyssnat till hans vishet.

5

Förberedelser för tempelbygget

51Kung Hiram i Tyros hade alltid varit Davids vän, och då han fick höra att Salomo var smord till kung efter sin far skickade han sändebud till honom. 2Salomo sände i sin tur detta budskap till Hiram: 3»Du vet att min far inte kunde bygga något hus åt Herrens, sin Guds, namn på grund av alla krig han tvingades föra ända tills Herren lade fienderna under hans fötter. 4Men nu har Herren, min Gud, gett mig fred på alla sidor, ingen angriper mig och ingen olycka hotar. 5Därför tänker jag nu bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn i enlighet med Herrens ord till min far David: Din son som jag skall sätta på tronen efter dig är den som skall bygga huset åt mitt namn. — 6Ge nu order om att man skall fälla cedrar åt mig på Libanon. Mina män skall arbeta tillsammans med dina, och jag skall ge dig vad du begär för dina mäns arbete. Du vet att det bland oss inte finns så duktiga timmerhuggare som bland fenikierna.«

7Hiram gladde sig mycket åt Salomos hälsning. »I dag vill jag lova Herren«, sade han, »som har gett David en vis son till att härska över detta stora folk.« 8Och Hiram sände detta svar: »Jag har mottagit ditt budskap och skall ge dig allt cederträ och cypressträ du önskar. 9Mina män kommer att frakta ner timret från Libanon till havet. Där samlar jag det till flottar som jag för till den plats du anvisar, och sedan jag löst upp flottarna får du ta hand om timret. I gengäld skall du förse mig med de livsmedel jag önskar för mitt hushåll.«

10Så lämnade Hiram cederträ och cypressträ åt Salomo, så mycket han ville ha, 11medan Salomo försåg Hiram med livsmedel: han levererade 20 000 kor vete till hans hushåll och 20 kor av den finaste olivoljan, år efter år. 12Herren hade gett Salomo den vishet han lovat honom. Mellan Salomo och Hiram rådde fred och samförstånd, och de slöt förbund med varandra.

13Kung Salomo införde arbetsplikt över hela Israel. 30 000 man blev uttagna 14och skickades i skift om 10 000 man i månaden till Libanon. En månad var de på Libanon och två månader hemma. Adoniram förestod tvångsarbetena. 15Salomo hade 70 000 bärare och 80 000 stenhuggare i bergen 16och dessutom de 3 300 förmän som hans fogdar hade under sig för att övervaka arbetena. 17På Salomos order bröts stora, utvalda block för att templets grundvalar skulle kunna läggas med huggen sten. 18Med hjälp av folk från Geval bearbetade Salomos och Hirams hantverkare timret och stenen så att allt var färdigt att tas i bruk vid tempelbygget.