Bibel 2000 (B2000)
3

Salomo ber till Herren om vishet

31Salomo knöt släktskapsband med farao, kungen av Egypten, genom att gifta sig med en dotter till honom. Han förde henne till Davids stad i väntan på att hans eget hus skulle bli färdigt liksom Herrens hus och muren kring Jerusalem. 2Folket offrade på offerplatserna, eftersom något tempel åt Herrens namn inte var byggt vid denna tid. 3Salomo älskade Herren och höll sig till vad hans far David hade stadgat; dock offrade han på offerplatserna och tände offereld där.

4Den främsta offerplatsen var den i Givon. Dit begav sig kungen för att offra, och han frambar tusen brännoffer på altaret där. 5I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: »Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.« 6Salomo svarade: »Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. 7Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren 8mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. 9Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?«

10Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. 11Gud sade: »Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, 12så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. 13Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. 14Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv.« 15Då Salomo vaknade förstod han att det varit en dröm. Efter återkomsten till Jerusalem trädde han fram inför Herrens förbundsark och offrade brännoffer och gemenskapsoffer och höll ett gästabud för alla sina män.

Salomos visa domslut

16Det kom en gång två skökor till kungen, och de fick företräde för honom. 17»Lyssna, herre!« sade den ena. »Vi bor i samma hus, jag och den där kvinnan, och där födde jag ett barn, och hon var med. 18Två dagar efter mig födde också hon. Det var bara hon och jag, ingen främmande var hos oss, vi var ensamma. 19En natt dog hennes son, hon hade legat ihjäl honom. 20Då steg hon upp mitt i natten medan jag sov och tog min son som jag hade intill mig och lade honom hos sig, och det döda barnet lade hon hos mig. 21När jag steg upp för att amma min son på morgonen var han död. Men när jag såg på honom där på morgonen upptäckte jag att det inte var det barn som jag hade fött.«

22Då sade den andra kvinnan: »Nej, det är min son som lever och din som är död!« Men den första ropade: »Nej, din son är död och min lever!« Så tvistade de inför kungen. 23Då sade han: »Den ena säger: Det är min son som lever och din som är död. Den andra säger: Nej, det är din son som är död och min som lever.« 24Och kungen sade: »Räck mig ett svärd!« När man kom med svärdet 25sade kungen: »Hugg det levande barnet mitt itu och ge hälften åt den ena och hälften åt den andra!« 26Då sade hon som var mor till den levande pojken — ty kärleken till sonen överväldigade henne: »Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte!« Den andra sade: »Nej, ingen av oss skall ha honom. Hugg till!« 27Då befallde kungen: »Ge det levande barnet åt kvinnan här. Döda honom inte. Det är hon som är hans mor.«

28Hela Israel fick höra om den dom som kungen hade fällt, och alla fylldes av vördnad för honom. De förstod att kungen skipade rätt i kraft av gudomlig vishet.