Bibel 2000 (B2000)
22

Profeten Mika, Jimlas son

221I tre år hade Israel fred utan några strider med Aram. 2Under det tredje året kom kung Joshafat av Juda på besök till kungen av Israel. 3Denne hade sagt till sina rådgivare: »Ni har väl inte glömt att Ramot i Gilead tillhör oss? Och ändå gör vi ingenting för att ta staden från arameerkungen!« 4Nu frågade han Joshafat om denne ville dra i fält tillsammans med honom mot Ramot i Gilead. Joshafat svarade: »Jag och du är ett, mitt folk är ditt folk, mina hästar är dina hästar.« 5Men Joshafat bad den israelitiske kungen att först söka råd hos Herren. 6Då samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra man. »Skall jag angripa Ramot i Gilead eller skall jag låta bli?« frågade han. Profeterna svarade: »Angrip staden! Herren skall låta den falla i kungens händer.« 7Men Joshafat undrade: »Finns här ingen annan Herrens profet vi kan fråga?« — 8»Jo«, sade Israels kung, »det finns en till som kan fråga Herren åt oss. Men jag kan inte fördra den mannen, han profeterar aldrig något gott för min räkning, bara ont. Det är Mika, Jimlas son.« Joshafat svarade: »Säg inte så, konung.« 9Då ropade Israels kung på en hovman och befallde honom att genast hämta Mika.

10På tröskplatsen vid Samarias stadsport satt Israels kung och Judas kung Joshafat på var sin tron, klädda i sina skrudar, medan alla profeterna höll på att profetera inför dem. 11Sidkia, Kenaanas son, hade gjort sig horn av järn, och han ropade: »Så säger Herren: Med dessa skall du stånga Aram sönder och samman.« 12Alla de andra profeterade på samma sätt: »Angrip Ramot i Gilead, och du skall lyckas. Herren skall låta staden falla i kungens händer.«

13Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika sade till honom: »Profeterna förkunnar med en mun framgång för kungen. Låt nu dina ord stämma med deras och lova framgång.«

14»Så sant Herren lever«, svarade Mika, »vad Herren säger till mig, det skall jag frambära.« 15När han sedan kom inför kungen frågade denne: »Mika, skall vi angripa Ramot i Gilead eller skall vi låta bli?« Mika svarade honom: »Gå till angrepp, och du skall lyckas. Herren skall låta staden falla i kungens händer.« 16Men kungen sade: »Hur många gånger skall jag besvärja dig att inte säga annat än sanningen när du talar till mig i Herrens namn?« 17Då sade Mika: »Jag såg alla israeliterna skingrade över bergen, som får utan herde. Och Herren sade: De har ingen ledare. De skall återvända hem i fred, var och en till sitt.«

18Då vände sig Israels kung till Joshafat: »Var det inte det jag sade? Han profeterar aldrig något gott för min räkning, bara ont.« 19Men Mika fortsatte: »Lyssna då till vad Herren säger. Jag såg Herren sitta på sin tron, och hela den himmelska hären stod till höger och vänster om honom. 20Och Herren sade: Vem kan förleda Achav, så att han tågar mot Ramot i Gilead och stupar där? — Den ene svarade ett, den andre ett annat. 21Då steg en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag kan förleda honom. Herren frågade: Hur? 22och anden svarade: Jag går dit och talar som en lögnens ande genom alla hans profeter. Herren sade: Förled honom du, du kommer att lyckas. Gå och gör som du sagt. — 23Nu har alltså Herren låtit en lögnens ande tala genom alla dessa dina profeter. Han har bestämt att olyckan skall drabba dig.« 24Sidkia, Kenaanas son, gick då fram och gav Mika en örfil och sade: »Skulle Herrens ande ha lämnat mig för att tala med dig i stället?« 25Mika svarade: »Det skall du bli varse den dag du måste springa och gömma dig längst in i huset.«

26Israels kung befallde att man skulle gripa Mika och överlämna honom åt stadskommendanten Amon och åt kungens son Joash 27och säga till dem: »Så säger kungen: Sätt den här mannen i fängelse på vatten och bröd tills jag är hemma igen välbehållen.« 28Men Mika sade: »Skulle du återvända välbehållen, då har Herren inte talat genom mig.«

Mika sade: »Hör, alla folk …«

Achav stupar

29Israels kung och Joshafat, Judas kung, tågade nu mot Ramot i Gilead, 30och Israels kung sade till Joshafat: »Jag måste vara förklädd under kampen, men du kan bära dina egna kläder.« Och Israels kung förklädde sig och gav sig ut i striden. 31Arameerkungen hade gett sina trettiotvå vagnsbefälhavare order att inte inlåta sig i strid med någon, hög eller låg, utom med Israels kung. 32När vagnsbefälhavarna nu fick syn på Joshafat tänkte de: »Det där måste vara kungen av Israel.« De omringade honom och skulle just gå till anfall då Joshafat höjde ett rop. 33När de märkte att det inte var Israels kung lät de honom vara.

34Men en man som spände sin båge och sköt på måfå råkade träffa Israels kung i en skarv på rustningen. Kungen sade åt sin kusk att vända om och föra honom ut ur striden, eftersom han var sårad. 35Kampen var dock hela dagen så hård att kungen fick stå kvar i vagnen under striden mot arameerna, och på kvällen dog han. Blodet från hans sår rann ner i vagnen. 36Vid solnedgången ljöd ropet genom hären: »Alle man hemåt, var och en till sin stad och sin gård! 37Kungen är död.« De kom till Samaria, och där begravde de kungen. 38När de sköljde ur vagnen i dammen i Samaria slickade hundarna kungens blod, och hororna tvättade sig i det. Så gick det som Herren hade sagt.

39Achavs historia i övrigt, hans bedrifter, elfenbenshuset han byggde och alla städerna han befäste, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 40Achav gick till vila hos sina fäder. Hans son Achasja blev kung efter honom.

Joshafat kung över Juda

41Joshafat, Asas son, blev kung över Juda under Achavs fjärde regeringsår i Israel. 42Han var trettiofem år då han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuva, dotter till Shilchi. 43Joshafat följde helt i sin far Asas spår utan att vika av och gjorde det som var rätt i Herrens ögon. 44Ändå fick offerplatserna vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld. 45Joshafat höll fred med Israels kung. 46Joshafats historia i övrigt, hans bedrifter och de krig han utkämpade, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. 47De kulttjänare som hade blivit kvar i landet från hans far Asas tid utrotades av Joshafat.

48I Edom fanns ingen kung, utan där regerade en ståthållare. 49Joshafat byggde Tarshish-skepp som skulle segla till Ofir efter guld, men någon färd blev aldrig av, ty skeppen förliste vid Esjon-Gever. 50Då föreslog Achasja, Achavs son, att hans och Joshafats män skulle fara tillsammans, men Joshafat vägrade. 51Joshafat gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Achasja kung över Israel

52Achasja, Achavs son, blev kung över Israel i Samaria under Joshafats sjuttonde regeringsår i Juda, och han regerade över Israel i två år. 53Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde i spåren på sin far och mor och på Jerobeam, Nevats son, han som hade förlett israeliterna till synd. 54Han tjänade Baal och tillbad honom, och han väckte Herrens, Israels Guds, vrede på samma sätt som hans far hade gjort.