Bibel 2000 (B2000)
15

Aviam kung över Juda

151Under Jerobeams, Nevats sons, artonde regeringsår blev Aviam kung över Juda, 2och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Maaka och var dotter till Avishalom. 3Aviam begick samma synder som hans far före honom, och han höll sig inte till Herren, sin Gud, av hela sitt hjärta som hans fader David hade gjort. 4Men för Davids skull lät Herren, hans Gud, en lampa brinna för honom i Jerusalem: Herren upphöjde hans son till kung efter honom och lät Jerusalem bestå. 5Ty David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och aldrig försummat något av det som Herren hade befallt honom, utom i fråga om hettiten Uria.

7Aviams historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. Aviam och Jerobeam låg i krig med varandra. 8Aviam gick till vila hos sina fäder och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom.

Asa kung över Juda

9Under Jerobeams tjugonde regeringsår i Israel blev Asa kung över Juda, 10och han regerade fyrtioett år i Jerusalem. Hans mor hette Maaka och var dotter till Avishalom. 11Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon liksom hans fader David. 12Han fördrev kulttjänarna ur landet och avlägsnade alla gudabilder som hans fäder hade låtit göra. 13Sin mor Maaka berövade han ställningen som kungamoder, därför att hon hade rest ett beläte åt Ashera. Asa högg sönder belätet och brände upp det i Kidrondalen. 14Men offerplatserna fick vara kvar. Asa höll sig dock till Herren av hela sitt hjärta så länge han levde. 15Sin fars offergåvor och sina egna förde han till Herrens hus: silver, guld och tempelkärl.

16Asa och Israels kung Basha låg under hela sin tid i krig med varandra. 17Kung Basha av Israel tågade mot Juda och befäste Rama för att på det sättet avskära förbindelserna för kung Asa av Juda. 18Då tog Asa det silver och guld som fanns kvar i skattkammaren i Herrens hus och dessutom skatterna i kungapalatset och skickade allt detta med sändebud till arameerkungen i Damaskus, Ben-Hadad, son till Tavrimmon, son till Hesjon, och lät säga: 19»Ett förbund består mellan mig och dig, liksom mellan min far och din far. Jag sänder dig här silver och guld som gåva; bryt nu ditt förbund med kung Basha av Israel, så att han lämnar mig i fred.« 20Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och skickade sina befälhavare mot Israels städer och erövrade Ijon, Dan, Avel Bet-Maaka och området kring Kinneret samt hela Naftalis land. 21När Basha fick underrättelse om detta avbröt han befästningsarbetena vid Rama och återvände till Tirsa. 22Då bådade kung Asa upp alla judeer, utan undantag, och de förde bort sten och virke som Basha använt till befästningarna vid Rama. Asa befäste med detta Geva i Benjamins område och Mispa.

23Asas historia i övrigt, hans framgångar, hans bedrifter och städerna han befäste, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar. På sin ålderdom drabbades han emellertid av en sjukdom i fötterna. 24Asa gick till vila hos sina fäder och begravdes bland dem i sin fader Davids stad. Hans son Joshafat blev kung efter honom.

Nadav kung över Israel

25Nadav, Jerobeams son, blev kung över Israel under Asas andra regeringsår i Juda, och han regerade två år. 26Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han följde i sin fars spår och begick de synder som denne hade förlett Israel till. 27Men Basha, Achias son, en man av Isaskars stam, stämplade mot kungen och dödade honom vid Gibbeton, en filisteisk stad som Nadav och israeliterna höll på att belägra. 28Basha dödade honom under kung Asas tredje regeringsår i Juda och blev själv kung efter honom. 29När han väl blivit kung dödade han alla av Jerobeams ätt: inte en levande varelse lämnade han kvar, han utrotade dem alla. Så fullbordades det som Herren hade sagt genom sin tjänare Achia från Shilo, 30och det skedde för de synders skull som Jerobeam själv begått och som han hade förlett Israel till, ty med dem hade han väckt Herrens, Israels Guds, vrede. 31Nadavs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 32Asa och Israels kung Basha låg under hela sin tid i krig med varandra.

33Under Asas tredje regeringsår i Juda blev Basha, Achias son, kung över Israel, och han regerade tjugofyra år i Tirsa. 34Han gjorde det som var ont i Herrens ögon: han följde i Jerobeams spår och begick de synder som denne hade förlett Israel till.

16

161Herrens ord kom till Jehu, Hananis son, och var riktat mot Basha: 2»Jag lyfte dig upp ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel. Men du har följt Jerobeam, Nevats son, i spåren och förlett israeliterna till synder som väckt min vrede. 3Därför skall jag rensa upp efter Basha och hans ätt. Jag skall låta det gå med din ätt som det gick med Jerobeams, Nevats sons, ätt. 4De i Bashas släkt som dör inne i staden, dem skall hundarna äta upp, och de som dör ute på åkrarna, dem skall himlens fåglar äta.«

5Bashas historia i övrigt, hans bedrifter och hans framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 6Basha gick till vila hos sina fäder och begravdes i Tirsa. Hans son Ela blev kung efter honom.

7Genom profeten Jehu, Hananis son, hade Herren talat till Basha och hans ätt: därför att han hade gjort så mycket ont i Herrens ögon och väckt hans vrede med sina gärningar och därför att han hade dödat Jerobeams ätt skulle Basha och hans ätt själva gå samma öde till mötes.

Ela kung över Israel

8Under Asas tjugosjätte regeringsår i Juda blev Ela, Bashas son, kung över Israel, och han regerade två år i Tirsa. 9Simri, som stod i hans tjänst och förde befälet över hälften av vagnstrupperna, stämplade mot honom. En gång drack sig kungen berusad i Tirsa, hemma hos Arsa, som förvaltade de kungliga egendomarna där. 10Då kom Simri dit och slog ihjäl Ela och blev kung i hans ställe. Detta hände under kung Asas tjugosjunde regeringsår i Juda. 11När Simri väl hade blivit kung och bestigit tronen dödade han hela Bashas ätt; inte ett enda manfolk lämnade han kvar, varken släktingar eller vänner. 12Simri utrotade hela Bashas ätt i enlighet med det ord som Herren hade talat till Basha genom profeten Jehu, 13och det skedde för de synders skull som Basha och hans son Ela hade begått och som de hade förlett israeliterna till, så att de med sina tomma avgudar väckte Herrens, Israels Guds, vrede. 14Elas historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.

Simri kung över Israel

15Under Asas tjugosjunde regeringsår i Juda blev Simri kung, och han regerade sju dagar i Tirsa. Hären höll på att belägra den filisteiska staden Gibbeton 16när soldaterna fick höra att Simri hade stämplat mot kungen och att han redan dödat honom. I lägret utropade israeliterna samma dag överbefälhavaren Omri till kung över Israel. 17Omri och alla israeliterna lämnade Gibbeton och tågade mot Tirsa, som de omringade. 18När Simri såg att staden var förlorad gick han in i tornet i kungapalatset, satte eld på palatset och brände sig inne. 19Så gick det på grund av alla hans synder: han gjorde det som var ont i Herrens ögon, följde i Jerobeams spår och begick samma synder som denne begått och som han hade förlett Israel till. 20Simris historia i övrigt och hans sammansvärjning har nedtecknats i krönikan om Israels kungar.

21Nu delades folket i två partier. Det ena höll sig till Tivni, Ginats son, och ville ha honom till kung, det andra höll sig till Omri. 22Omris anhängare fick övertaget över Tivnis; Tivni dog och Omri blev kung.

Achav kung över Israel

23Under Asas trettioförsta regeringsår i Juda blev Omri kung över Israel, och han regerade tolv år, därav sex i Tirsa. 24Han köpte berget Samaria av Semer för två talenter silver och byggde där en stad, som han kallade Samaria efter Semer, som hade ägt berget. 25Omri gjorde det som var ont i Herrens ögon, han gjorde mer ont än alla sina företrädare. 26Han följde på allt sätt Jerobeam, Nevats son, i spåren och begick de synder som denne hade förlett israeliterna till, så att de med sina tomma avgudar väckte Herrens, Israels Guds, vrede. 27Omris historia i övrigt, hans bedrifter och hans framgångar, har nedtecknats i krönikan om Israels kungar. 28Omri gick till vila hos sina fäder och begravdes i Samaria. Hans son Achav blev kung efter honom.

29Achav, Omris son, blev kung över Israel under Asas trettioåttonde regeringsår i Juda, och han regerade tjugotvå år i Samaria. 30Achav gjorde det som var ont i Herrens ögon, mer än alla sina företrädare. 31Inte nog med att han begick samma synder som Jerobeam, Nevats son, han gifte sig dessutom med Isebel, dotter till fenikiernas kung Etbaal, och började tjäna Baal och tillbe honom. 32Han reste ett altare åt Baal i baalstemplet som han hade byggt i Samaria. 33Achav lät också göra en asherapåle, och mer än alla de som före honom hade varit kungar över Israel handlade han så, att han väckte Herrens, Israels Guds, vrede.

34På Achavs tid återuppbyggdes Jeriko av Hiel från Betel. Att lägga grunden till staden kostade honom hans förstfödde son, Aviram, och att resa porten kostade honom hans yngste son, Seguv. Så fullbordades det som Herren hade sagt genom Josua, Nuns son.

17

Elia och korparna

171Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till Achav: »Så sant Herren lever, Israels Gud som jag tjänar, under de närmaste åren skall det varken falla dagg eller regn annat än på min befallning.« 2Herrens ord kom till Elia: 3»Bryt upp, ta vägen österut och göm dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan. 4Där kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.« 5Elia gjorde som Herren hade sagt, han gick till Kerits bäckravin öster om Jordan och slog sig ner där. 6Korparna kom med bröd och kött till honom både morgon och kväll, och han drack ur bäcken.

Elia hos änkan i Sarefat

7Efter en tid sinade bäcken eftersom det inte hade fallit något regn i landet. 8Herrens ord kom till Elia: 9»Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag har befallt en änka där att förse dig med mat.« 10Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: »Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.« 11När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: »Kan du ta med en bit bröd också?« 12Hon svarade: »Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.« — 13»Var inte rädd«, sade Elia. »Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. 14Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.« 15Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under lång tid. 16Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.

17En tid därefter hände det att sonen till kvinnan som ägde huset blev sjuk. Sjukdomen blev allt värre, och till slut upphörde han att andas. 18Då sade hon till Elia: »Vad har du här att göra, gudsman? Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.« 19Han svarade henne: »Ge mig din son!« Så tog han pojken ur hennes famn och bar upp honom till rummet på taket, där han bodde, och lade honom på sin säng. 20Han ropade till Herren: »Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son?« 21Och han sträckte ut sig ovanpå pojken tre gånger och ropade till Herren: »Herre, min Gud, låt pojken få liv igen.« 22Herren hörde Elias bön, och pojken började andas och fick liv igen. 23Elia tog pojken och bar honom från takrummet ner i huset och lämnade honom till hans mor: »Se«, sade han, »din son lever!« 24Då sade kvinnan till Elia: »Nu vet jag att du är en gudsman och att det verkligen är Herren som talar genom dig.«