Bibel 2000 (B2000)
12

Motstånd mot kung Rehabeam. Riket delas

121Rehabeam begav sig till Shekem, där hela Israel hade samlats för att göra honom till kung. 2Jerobeam, Nevats son, var ännu kvar i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo, men när han fick höra vad som hänt vände han tillbaka. 3Man skickade bud efter honom, och Jerobeam och hela det församlade Israel gick till Rehabeam och sade: 4»Din far gjorde vårt ok tungt. Lätta nu vår arbetsbörda, det tunga ok din far lade på oss, så skall vi tjäna dig.« 5Han sade åt dem att komma igen två dagar senare, och de gick sin väg.

6Kung Rehabeam rådgjorde med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde: »Vad råder ni mig att svara dessa människor?« 7De sade: »Om du böjer dig för dem i dag och ger efter och svarar dem välvilligt, då kommer de i all framtid att böja sig för dig.« 8Men Rehabeam förkastade de gamlas råd och hörde sig för hos de unga som vuxit upp tillsammans med honom och som nu var i hans tjänst. 9»Vad tycker ni att vi skall svara dessa människor?« frågade han dem. »De begär att jag skall lätta det ok som min far lade på dem.« 10Då svarade de unga, de som hade vuxit upp tillsammans med honom: »Så här skall du säga till dem som klagar på din fars tunga ok och begär att du skall lätta deras börda, svara så här: Min lem är grövre än min fars lår. 11Och det skall ni veta: Om min far lade ett tungt ok på er skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag prygla er med skorpiongissel.«

12Efter två dagar kom Jerobeam och folket tillbaka till Rehabeam; han hade ju sagt åt dem att komma tillbaka då. 13Kungen gav dem ett hårt svar. Han förkastade det råd som han fått av de gamla 14och svarade så som de unga hade rått honom att göra: »Om min far gjorde ert ok tungt skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag prygla er med skorpiongissel.« 15Kungen lyssnade inte på folket; så hade Herren styrt det för att det ord skulle uppfyllas som han talat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo.

16När israeliterna märkte att kungen inte lyssnade på dem svarade de:

»Vad har vi för del i David?

Vi har inget gemensamt med Jishajs son.

Vänd hem, israeliter!

Sköt ditt eget rike, David!«

Därefter återvände israeliterna hem. 17Men över de israeliter som bodde i Judas städer var Rehabeam kung.

18När Rehabeam skickade fram Adoram, som förestod tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam måste rädda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem.

19Så bröt Israel med Davids ätt. De är skilda åt än i dag.

Jerobeam kung över Israel. Hans synd

20Vid budet att Jerobeam hade återvänt skickade israeliterna efter honom och kallade honom till folkförsamlingen, där de gjorde honom till kung över Israel. Endast Judas stam höll fast vid Davids ätt.

21När Rehabeam kom tillbaka till Jerusalem bådade han upp hela Judas och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, som skulle strida mot Israel och återföra kungadömet till Salomos son Rehabeam. 22Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja: 23»Säg till kungen av Juda, Rehabeam, Salomos son, och till alla judeer och benjaminiter och folket i övrigt: 24Så säger Herren: Ni skall inte dra ut och strida mot era bröder israeliterna. Vänd tillbaka, var och en till sitt, ty det som har skett är mitt verk.« De lyssnade till Herrens ord och vände tillbaka så som Herren hade sagt.

25Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Därifrån flyttade han till Penuel och befäste den staden. 26Men inom sig tänkte han: »Som det nu är kommer kungamakten att gå tillbaka till Davids ätt. 27Om folket fortsätter att söka sig upp till Jerusalem för att offra i Herrens hus kommer de åter att vända sina blickar mot sin herre Rehabeam, kungen av Juda. Mig dräper de, och sedan går de tillbaka till kung Rehabeam.« 28Jerobeam höll rådslag och lät sedan göra två tjurkalvar av guld och sade till folket: »Nu får det vara slut med era färder till Jerusalem. Se din Gud, Israel, som har fört dig ut ur Egypten.« 29Den ena tjurkalven ställde han upp i Betel. Den andra fick sin plats i Dan. 30Detta ledde till synd. Folket drog i procession framför tjuren ända upp till Dan.

31Jerobeam byggde tempel på offerplatserna och utsåg vilka som helst ur folkets led till präster utan att de tillhörde Levis stam. 32Han instiftade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, motsvarande högtiden i Juda. Han steg upp till altaret i Betel för att offra till tjurkalvarna som han hade gjort, och de präster han utsett för offerplatserna lät han göra tjänst i Betel. 33På femtonde dagen i åttonde månaden, den månad som han valt efter sitt eget huvud, steg han upp till det altare han hade byggt i Betel. Han instiftade en högtid för israeliterna och steg upp till altaret för att tända offereld.