Bibel 2000 (B2000)
7

Svar på frågor om äktenskap

71Nu till det ni skrev. Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. 2Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man. 3Mannen skall ge hustrun vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. 4Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5Håll er inte ifrån varandra annat än för en tid, om ni har enats om det för att ostört kunna ägna er åt bön och sedan vara tillsammans igen. Annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte förmår leva avhållsamt. 6Detta säger jag som ett medgivande, inte som en befallning. 7Helst ville jag att alla levde som jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.

8Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. 9Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå. 10De gifta ger jag denna föreskrift som inte är min utan Herrens: en hustru får inte lämna sin man — 11men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen — och en man får inte skilja sig från sin hustru.

12Till de övriga säger jag själv, inte Herren: om någon broder har en hustru som inte är troende men är villig att leva med honom, får han inte skilja sig från henne. 13Och om någon kvinna har en man som inte är troende men är villig att leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. 14Ty mannen som inte tror har helgats genom sin hustru, och hustrun som inte tror har helgats genom sin troende man. Annars vore era barn orena, inte heliga som nu. 15Men om den som inte tror vill skilja sig, så må han göra det. I sådana fall är den troende brodern eller systern inte bunden. Gud har kallat er att leva i frid, 16och hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man och du, man, att du kan rädda din hustru?

Yttre levnadsförhållanden

17I övrigt skall var och en leva med den lott som Herren har tilldelat honom, sådan han var då Gud kallade honom. Det är den regel jag ger alla församlingar. 18Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det. Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig. 19Omskärelse eller förhud, det är likgiltigt, vad som betyder något är att man håller Guds bud. 20Var och en skall förbli vad han var när han blev kallad. 21Var du slav när du blev kallad, så fäst dig inte vid det. Och även om du kan bli fri, så förbli hellre vad du är. 22Ty slaven som har kallats att tillhöra Herren är Herrens frigivne. Och likaså är den frie som har blivit kallad Kristi slav. 23Gud har köpt er och priset är betalt; bli inte slavar under människor. 24Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.

Ogifta och änkor

25I fråga om dem som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag kan ge ett råd tack vare den tilltro som Herren i sin barmhärtighet har visat mig. 26Jag anser alltså detta vara bäst i den svåra tid som nu är inne — det är bäst att leva på det viset. 27Är du bunden vid en kvinna, sök då inte att bli löst. Har du blivit löst från en kvinna, sök då inte att finna någon annan. 28Men om du gifter dig är det ingen synd. Och om den ogifta kvinnan gifter sig är det ingen synd. Men de som gör så kommer att få det svårt här på jorden, och jag vill inte kräva för mycket av er. 29Men det säger jag, bröder: tiden krymper. Även de som har en hustru måste nu leva som om de ingen hade, 30de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte fick behålla det 31och de som lever i världen som om de inte levde av den. Ty den värld som nu är går mot sitt slut, 32och jag ser helst att ni slipper bekymra er. Den ogifte tänker på vad som hör Herren till, hur han skall vara Herren till lags. 33Men den gifte tänker på vad som hör världen till, hur han skall vara sin hustru till lags, 34och det gör honom kluven. En ogift kvinna eller flicka tänker på vad som hör Herren till, på att hon skall vara helig till kropp och själ. Men den gifta kvinnan tänker på vad som hör världen till, hur hon skall vara sin man till lags.

35Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla fast vid Herren. 36Men om någon tycker att han handlar otillbörligt mot sin flicka när han ansätts av driften och inte har något val, då får han göra det han vill: han syndar inte, de får gifta sig. 37Men den som står fast i sin föresats och inte känner något tvång utan är herre över sin vilja och i sitt inre har bestämt sig för att låta flickan förbli orörd, han handlar rätt. 38Alltså: den som gifter sig med flickan handlar rätt, och den som inte gifter sig handlar bättre.

39En kvinna är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det är med en kristen. 40Men långt bättre är det för henne om hon förblir som hon är, det är min uppfattning, och jag menar att även jag har Guds ande.

8

Kött från hedniska offer

81I fråga om offerkött vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken. 2Den som tror sig ha kunskap har ännu inte fått den rätta kunskapen, 3men den som har kärlek, han är känd av Gud. 4När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. 5Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden — och det finns ju många gudar och många herrar — 6så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.

7Denna kunskap finns dock inte hos alla. Somliga sitter så fast i sin gamla avgudatro att de äter köttet just som offerkött, och det tynger deras samvete, osäkert som det är. 8Men det är inte maten som kommer att föra oss till Gud. Vi förlorar inget om vi inte äter, vinner heller inget om vi äter. 9Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra. 10För om någon får se hur du som äger kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, kan han då inte bli så styrkt i sitt samvete att han äter offerkött fast han är osäker? 11Då går den osäkre förlorad genom din kunskap, denne broder som Kristus har dött för. 12Om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras osäkra samveten syndar ni mot Kristus. 13Alltså: om maten bringar min broder på fall avstår jag från kött för evigt för att inte bli orsak till min broders fall.

9

Paulus avstår från ersättning

91Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår herre? Är inte ni det verk som jag har utfört för Herren? 2Om jag inte är apostel för andra är jag det åtminstone för er. Ni är ju Herrens egen bekräftelse på mitt uppdrag som apostel.

3Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig: 4Har vi inte rätt till mat och dryck? 5Har vi inte rätt att ta med oss en troende hustru liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? 6Är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att slippa arbeta? 7Vem tar värvning utan att räkna med lön? Vem anlägger en vingård och avstår från vad den ger? Vem vallar en hjord utan att få sin del av mjölken? 8Är detta bara mänskligt tal, eller säger inte lagen samma sak? 9Det står ju i Moses lag: Du skall inte binda ihop munnen på oxen som tröskar. Skulle Gud bekymra sig om oxar? 10Nej, det är klart att han säger det med tanke på oss. Det är för vår skull det står skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det med hopp om lön för sin möda. 11Om vi har sått vårt andliga utsäde hos er, är det då för mycket om ni ger oss något materiellt som avkastning? 12Om andra har rätt att ställa krav på er, har inte vi det ännu mer? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för evangeliet om Kristus. 13Ni vet ju att de som arbetar i templet lever av templets intäkter och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av offren. 14Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet. 15Men jag har inte gjort bruk av några sådana förmåner, och jag skriver inte det här för att skaffa mig dem. Hellre dör jag — ingen skall få ta ifrån mig det som är min stolthet. 16Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet! 17Om jag gör det av eget val har jag ju lön att vänta. Men gör jag det därför att jag måste utför jag bara ett uppdrag. 18Vad får jag då för lön? Jo, att få förkunna evangeliet utan kostnad för någon och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.

Allt för att vinna så många som möjligt

19Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. 20För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. 21För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. 22För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. 23Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.

24Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. 25Var och en som tävlar måste försaka allt — löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. 26Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas. 27Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.