Bibel 2000 (B2000)
3

Församlingens tillväxt i enhet

31Och jag kunde inte heller tala till er, bröder, som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. 2Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu 3eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? 4När den ene säger: »Jag hör till Paulus«, och den andre: »Jag hör till Apollos«, är ni inte då som alla andra? 5Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. 6Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. 7Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. 8Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 9Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.

10Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. 11Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. 12På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, 13och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. 14Den vars byggnad består skall få lön. 15Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld. 16Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? 17Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.

18Bedra inte er själva. Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis. 19Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon. Det står skrivet: Han snärjer de visa i deras slughet, 20och vidare: Herren vet att de visas tankar är tomhet. 21Därför skall ingen grunda sin stolthet på människor. Allt tillhör er — 22Paulus, Apollos och Kefas, hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. 23Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

4

Paulus visar församlingen till rätta

41Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. 2Nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig. 3Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. 4Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren. 5Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall låta ljus falla över det som ligger dolt i mörkret och avslöja allt som människorna har i sinnet. Och då får var och en sitt beröm från Gud.

6Detta, bröder, har jag här för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni genom vårt exempel skall lära er vad som menas med »Håll er till skriften« och inte skryta med den ene på den andres bekostnad. 7Vem ger dig någon särställning? Vad äger du som du inte har fått? Och har du fått det, varför skryter du som om det inte var en gåva? 8Ni är förstås redan mätta, redan rika, ni har förstås blivit kungar oss förutan? Ja, om ni ändå hade blivit kungar, så att vi hade fått vara kungar tillsammans med er! 9Det förefaller mig som om Gud hade ställt oss apostlar sist av alla, som dödsdömda; vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor. 10Vi är dårar för Kristi skull, ni är förståndiga kristna. Vi är svaga, ni är starka. Ni är ansedda, vi är föraktade. 11Ännu i denna stund hungrar och törstar vi; vi saknar kläder, blir misshandlade, är hemlösa 12och arbetar hårt med egna händer för att försörja oss. Man smädar oss och vi välsignar. Man förföljer oss och vi härdar ut. 13Man talar illa om oss och vi svarar med goda ord. Hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg.

14Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att visa er till rätta som mina kära barn. 15Om ni så skulle ha tio tusen lärare som vill göra er till kristna, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Kristus Jesus genom evangeliet. 16Jag ber er: ta mig till föredöme.

Paulus skall resa till Korinth igen

17Därför har jag skickat Timotheos till er, mitt kära, trogna barn i Herren. Han skall påminna er om mina regler för ett kristet liv så som jag lär ut dem i varenda församling. 18Somliga har gjort sig viktiga i tanke att jag inte skulle komma till er. 19Men jag kommer snart, om Herren vill, och då får jag veta hur det är bevänt med dessa sturska, inte med deras ord, utan med deras kraft, 20för Guds rike är inte ord, utan kraft. 21Hur vill ni ha det? Skall jag komma till er med käppen eller med kärlek och mildhet i sinnet?

5

Ett fall av otukt

51Man säger att det förekommer otukt bland er, till och med sådan otukt som inte finns ens bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. 2Men ni är sturska, fast ni borde ha blivit förtvivlade och stött ut den som gjort sig skyldig till detta. 3Själv har jag redan — som om jag hade varit där, frånvarande till kroppen men närvarande till anden — fällt domen över den skyldige, 4i vår herre Jesu Kristi namn, när ni och min ande kom samman och vår herre Jesu kraft var med oss: 5en sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag.

6Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. 7Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. 8Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

9I mitt brev till er skrev jag att ni inte får ha med otuktiga människor att göra. 10Jag menade inte alla som är otuktiga här i världen, inte alla själviska och utsugare och avgudadyrkare; i så fall hade ni fått lämna världen. 11Nej, vad jag skrev till er var att ni inte får ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt, själviskhet, avgudadyrkan, ovettigt tal, fylleri och utsugning. Ni får inte äta tillsammans med honom. 12De utomstående är det väl inte min sak att döma? Själva dömer ni ju bara inom er egen krets. 13De utomstående skall Gud döma. Gör er av med den som är ond.