Bibel 2000 (B2000)
1

Hälsning

11Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, och från vår broder Sosthenes 2till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. 3Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

Tack till Gud för församlingens fasthet

4Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd genom Kristus Jesus. 5Genom honom har ni blivit rika på allt, allt slags tal och allt slags kunskap. 6Ty vittnesbördet om Kristus har vunnit sådan fasthet hos er 7att det inte saknas något i era nådegåvor medan ni väntar på att vår herre Jesus Kristus skall uppenbaras. 8Han skall också ge er fasthet ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår herre Jesu Kristi dag. 9Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.

Motsättningar i församlingen

10Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. 11Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. 12Vad jag menar är att ni alla säger: »Jag hör till Paulus«, eller »Jag hör till Apollos«, eller »Jag hör till Kefas«, eller »Jag hör till Kristus«. 13Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? 14Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, 15så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. 16Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. 17Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord.

Världens vishet och korsets dårskap

18Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. 19Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. 20Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? 21Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. 22Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, 23men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, 24men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. 25Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

26Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 27Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, 28och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, 29så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. 30Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. 31Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

2

Paulus tidigare förkunnelse i Korinth

21När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. 2Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. 3Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. 4Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; 5er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

Guds vishet förkunnas

6Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. 7Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. 8Den kände ingen av denna världens makter till — om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. 9Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. 10Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.

11Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. 12Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. 13Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss — vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. 14Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. 16Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.

3

Församlingens tillväxt i enhet

31Och jag kunde inte heller tala till er, bröder, som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. 2Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu 3eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? 4När den ene säger: »Jag hör till Paulus«, och den andre: »Jag hör till Apollos«, är ni inte då som alla andra? 5Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. 6Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. 7Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. 8Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 9Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.

10Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. 11Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. 12På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, 13och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. 14Den vars byggnad består skall få lön. 15Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld. 16Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? 17Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.

18Bedra inte er själva. Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis. 19Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon. Det står skrivet: Han snärjer de visa i deras slughet, 20och vidare: Herren vet att de visas tankar är tomhet. 21Därför skall ingen grunda sin stolthet på människor. Allt tillhör er — 22Paulus, Apollos och Kefas, hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. 23Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.