Bibel 2000 (B2000)
11

111Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme.

Kvinnorna vid de kristna sammankomsterna

2Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det. 3Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. 5Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, 6för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad. 7En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, 8ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, 9och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. 10Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. 11Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. 12Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.

13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? 14Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår 15men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja. 16Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar.

Ovärdigt uppträdande vid Herrens måltid

17När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som snarare skadar än gagnar. 18Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. 19Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på. 20Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, 21för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. 22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.

23Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24tackade Gud, bröt det och sade: »Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.« 25Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.«

26Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. 27Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. 28Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. 29Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig. 30Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit. 31Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa bli dömda. 32Men när vi nu döms av Herren tuktas vi för att inte bli fördömda tillsammans med världen.

33Alltså, mina bröder, när ni samlas för att äta, vänta då på varandra. 34Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att inte era sammankomster leder till att ni blir dömda. Allt det andra skall jag ge anvisningar om när jag kommer.

12

Andens gåvor

121I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap. 2Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna. 3Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: »Förbannelse över Jesus«, och att ingen kan säga: »Jesus är herre«, om han inte är fylld av den heliga anden.

4Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. 5Tjänsterna är olika, men Herren densamme. 6Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. 7Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. 8Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. 9En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, 10en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. 11Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

Lemmarna i den kropp som är Kristus

12Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. 13Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. 14Kroppen består inte av en enda del utan av många. 15Om foten säger: »Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen«, så hör den likafullt till kroppen. 16Och om örat säger: »Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen«, så hör det likafullt till kroppen. 17Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? 18Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. 19Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? 20Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp.

21Ögat kan inte säga till handen: »Jag behöver dig inte«, och inte heller huvudet till fötterna: »Jag behöver er inte.« 22Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, 23och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, 24något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, 25för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. 26Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.

27Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. 28I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. 29Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? 30Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? 31Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.

13

Vägen framför andra: kärleken

131Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

8Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 9Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. 10Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

11När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.