Bibel 2000 (B2000)
9

Paulus avstår från ersättning

91Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår herre? Är inte ni det verk som jag har utfört för Herren? 2Om jag inte är apostel för andra är jag det åtminstone för er. Ni är ju Herrens egen bekräftelse på mitt uppdrag som apostel.

3Detta är mitt svar till dem som kritiserar mig: 4Har vi inte rätt till mat och dryck? 5Har vi inte rätt att ta med oss en troende hustru liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? 6Är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att slippa arbeta? 7Vem tar värvning utan att räkna med lön? Vem anlägger en vingård och avstår från vad den ger? Vem vallar en hjord utan att få sin del av mjölken? 8Är detta bara mänskligt tal, eller säger inte lagen samma sak? 9Det står ju i Moses lag: Du skall inte binda ihop munnen på oxen som tröskar. Skulle Gud bekymra sig om oxar? 10Nej, det är klart att han säger det med tanke på oss. Det är för vår skull det står skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det med hopp om lön för sin möda. 11Om vi har sått vårt andliga utsäde hos er, är det då för mycket om ni ger oss något materiellt som avkastning? 12Om andra har rätt att ställa krav på er, har inte vi det ännu mer? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för evangeliet om Kristus. 13Ni vet ju att de som arbetar i templet lever av templets intäkter och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av offren. 14Så har också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle av evangeliet. 15Men jag har inte gjort bruk av några sådana förmåner, och jag skriver inte det här för att skaffa mig dem. Hellre dör jag — ingen skall få ta ifrån mig det som är min stolthet. 16Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet! 17Om jag gör det av eget val har jag ju lön att vänta. Men gör jag det därför att jag måste utför jag bara ett uppdrag. 18Vad får jag då för lön? Jo, att få förkunna evangeliet utan kostnad för någon och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.

Allt för att vinna så många som möjligt

19Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. 20För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. 21För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. 22För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. 23Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.

24Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. 25Var och en som tävlar måste försaka allt — löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. 26Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas. 27Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.

10

Varning för avgudadyrkan

101Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. 2Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. 3Alla åt de samma andliga mat, 4och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. 6Allt detta är exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade. 7Bli inte avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem står det i skriften: Folket slog sig ner för att äta och dricka och steg sedan upp och förlustade sig. 8Låt oss inte heller begå otukt som många av dem gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag. 9Och låt oss inte sätta Herren på prov som många av dem gjorde; de föll offer för ormar. 10Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren. 11Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. 12Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. 13Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

14Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära. 15Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger. 16Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? 17Eftersom brödet är ett enda är vi — fast många — en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd. 18Se på israeliterna: har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? 19Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? 20Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna. 21Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. 22Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?

Frihet eller hänsyn

23Allt är tillåtet — men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet — men allt bygger inte upp. 24Sök inte ert eget bästa utan andras. 25Allt som säljs i köttstånden kan ni äta utan att undersöka det för ert samvetes skull — 26jorden är Herrens med allt den rymmer. 27Om en som inte tror bjuder hem er och ni tackar ja, ät då allt som sätts fram för er utan att för samvetets skull undersöka vad det är. 28Men om någon säger: »Det här är offerkött«, ät det då inte, av hänsyn till den som säger det och för samvetets skull — 29jag menar inte det egna samvetet utan den andres. Varför då? Skall jag låta min frihet bestämmas av en annans samvete? 30Äter jag med tacksamhet, varför skall jag klandras för det som jag tackar Gud för? 31Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32Väck inte anstöt vare sig bland judar eller greker eller inom Guds församling. 33Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade.

11

111Ha mig till föredöme liksom jag har Kristus till föredöme.

Kvinnorna vid de kristna sammankomsterna

2Jag måste berömma er för att ni kommer ihåg allt jag har sagt och håller fast vid det som jag har fört vidare till er precis som jag förmedlade det. 3Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. 5Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, 6för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad. 7En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, 8ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, 9och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. 10Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. 11Och ändå: i Herren kan inte kvinnan tänkas utan mannen och inte heller mannen utan kvinnan. 12Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, och allt kommer från Gud.

13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad? 14Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår 15men en heder för kvinnan, hon har ju fått sitt hår som slöja. 16Någon kanske vill börja strida om detta, men vi har ingen annan ordning, och det har inte någon av Guds församlingar.

Ovärdigt uppträdande vid Herrens måltid

17När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som snarare skadar än gagnar. 18Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. 19Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på. 20Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, 21för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. 22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.

23Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24tackade Gud, bröt det och sade: »Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.« 25Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.«

26Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. 27Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. 28Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. 29Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig. 30Därför finns det så många sjuka och klena bland er, och inte så få har avlidit. 31Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa bli dömda. 32Men när vi nu döms av Herren tuktas vi för att inte bli fördömda tillsammans med världen.

33Alltså, mina bröder, när ni samlas för att äta, vänta då på varandra. 34Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att inte era sammankomster leder till att ni blir dömda. Allt det andra skall jag ge anvisningar om när jag kommer.