Bibel 2000 (B2000)
21

Mönstring och pest

211Satan trädde nu upp mot Israel och eggade David att räkna israeliterna. 2David befallde Joav och officerarna i hären: »Räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och rapportera till mig, så att jag får veta hur många de är.« 3Joav svarade: »Må Herren göra sitt folk hundra gånger större! Är de inte alla, min herre och konung, dina undersåtar? Men varför begär du en mönstring, herre? Varför dra skuld över Israel?«

4Joav måste böja sig för kungens vilja och gav sig av och färdades genom hela Israel. Han kom tillbaka till Jerusalem 5och redovisade resultatet av mönstringen för David: hela Israel kunde ställa upp 1 100 000 vapenföra män och Juda 470 000 vapenföra män. 6Men Levi och Benjamin hade han inte mönstrat tillsammans med de andra, ty det som kungen befallde var avskyvärt för Joav. 7Det som skett väckte Guds misshag, och han straffade Israel. 8Och David sade till Gud: »Jag har begått en svår synd genom att göra detta. Förlåt din tjänare den orätt han har gjort — det var en stor dårskap.« 9Herren talade till Gad, kungens siare: 10»Gå till David och säg till honom: Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.« 11Gad kom till David och sade: »Så säger Herren: Gör ditt val: 12att det i tre år är hungersnöd eller att du i tre månader måste fly undan dina fiender utan att undkomma deras svärd eller att Herrens svärd, pesten, i tre dagar går fram över landet och Herrens ängel sprider död i hela Israel. Tänk efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.« 13David svarade: »Jag är i svår vånda. Men låt mig falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är mycket stor; i människors händer vill jag inte falla.«

14Då lät Herren pesten drabba Israel så att 70 000 dog. 15Gud skickade en ängel till Jerusalem för att sprida död i staden. Men då Herren såg ängeln sprida död ångrade han det onda och sade: »Det är nog! Dra tillbaka din hand!« Herrens ängel stod då vid jevusén Ornans tröskplats. 16När David fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med ett draget svärd i sin hand, riktat mot Jerusalem, föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. 17David sade till Gud: »Det var jag som gav befallning om att räkna folket. Jag är den som har syndat. Det är jag, herden, som har gjort orätt. Men dessa mina får, vad har de gjort? Herre, min Gud, låt straffet drabba mig och min familj, men hejda denna hemsökelse bland folket.«

David bygger ett altare på Ornans tröskplats

18Herrens ängel lät Gad säga till David att han skulle gå upp på jevusén Ornans tröskplats och resa ett altare åt Herren. 19Och David gick, så som Gad hade sagt på Herrens uppdrag. 20Ornan höll på att tröska vete. Då han vände sig om fick han se ängeln, och hans fyra söner som var med honom gömde sig. 21David gick fram till Ornan. När denne fick syn på David lämnade han tröskplatsen och hälsade underdånigt. 22David sade till Ornan: »Ge mig tröskplatsen, så att jag kan bygga ett altare åt Herren på den. Låt mig få den mot full betalning, så att den hemsökelse som drabbat folket upphör.« 23Då sade Ornan: »Tag den, min herre och konung, och gör vad du finner för gott. Här ger jag boskap till brännoffer och tröskslädar till bränsle och vete till matoffer. Allt detta ger jag.« 24Men kung David sade: »Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte ge Herren något som är ditt och offra brännoffer som inte har kostat mig något.« 25David betalade Ornan 600 siklar guld för platsen. 26Där byggde han sedan ett altare åt Herren och frambar brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och Herren svarade honom med eld från himlen över brännofferaltaret. 27Och på Herrens befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i skidan. 28Då, när David märkte att Herren hade bönhört honom på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. 29Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret stod då på offerplatsen i Givon. 30Men David kunde inte gå dit för att söka Gud, så starkt fruktade han Herrens ängels svärd.