Bibel 2000 (B2000)
20

Nytt krig med ammoniter och filisteer

201Vid årsskiftet, den tid då kungar drar i fält, drog Joav ut med krigshären, skövlade ammoniternas land och belägrade Rabba. Men David själv stannade i Jerusalem. Joav erövrade Rabba och förstörde staden.

2David tog kronan från huvudet på Milkom. Den var av guld och befanns väga över 30 kilo och var prydd med en ädelsten. Den sattes nu på Davids huvud. Han förde bort ett ofantligt byte från staden 3och tvingade ut invånarna att arbeta med sågar, järnhackor och yxor. På samma sätt behandlade David alla ammonitiska städer. Sedan återvände han med hären till Jerusalem.

4Efter en tid utkämpades åter en strid med filisteerna vid Geser, och Sibbekaj av Hushas släkt dräpte då Sippaj av Rafas ätt. Så blev de underkuvade. 5Ännu en strid utkämpades med filisteerna, och Elchanan, Jairs son, dödade då Lachmi, bror till Goljat från Gat, vars spjutskaft var tjockt som en vävbom. 6Ytterligare en strid utkämpades vid Gat. Där deltog en jättelik man som hade tolv fingrar och tolv tår, alltså tjugofyra; också han var ättling till Rafa. 7Han hånade och utmanade Israel men blev nerhuggen av Jonatan, son till Davids bror Shima. 8Dessa var ättlingar till Rafa i Gat, och de stupade alla för David och hans män.

21

Mönstring och pest

211Satan trädde nu upp mot Israel och eggade David att räkna israeliterna. 2David befallde Joav och officerarna i hären: »Räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och rapportera till mig, så att jag får veta hur många de är.« 3Joav svarade: »Må Herren göra sitt folk hundra gånger större! Är de inte alla, min herre och konung, dina undersåtar? Men varför begär du en mönstring, herre? Varför dra skuld över Israel?«

4Joav måste böja sig för kungens vilja och gav sig av och färdades genom hela Israel. Han kom tillbaka till Jerusalem 5och redovisade resultatet av mönstringen för David: hela Israel kunde ställa upp 1 100 000 vapenföra män och Juda 470 000 vapenföra män. 6Men Levi och Benjamin hade han inte mönstrat tillsammans med de andra, ty det som kungen befallde var avskyvärt för Joav. 7Det som skett väckte Guds misshag, och han straffade Israel. 8Och David sade till Gud: »Jag har begått en svår synd genom att göra detta. Förlåt din tjänare den orätt han har gjort — det var en stor dårskap.« 9Herren talade till Gad, kungens siare: 10»Gå till David och säg till honom: Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.« 11Gad kom till David och sade: »Så säger Herren: Gör ditt val: 12att det i tre år är hungersnöd eller att du i tre månader måste fly undan dina fiender utan att undkomma deras svärd eller att Herrens svärd, pesten, i tre dagar går fram över landet och Herrens ängel sprider död i hela Israel. Tänk efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.« 13David svarade: »Jag är i svår vånda. Men låt mig falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är mycket stor; i människors händer vill jag inte falla.«

14Då lät Herren pesten drabba Israel så att 70 000 dog. 15Gud skickade en ängel till Jerusalem för att sprida död i staden. Men då Herren såg ängeln sprida död ångrade han det onda och sade: »Det är nog! Dra tillbaka din hand!« Herrens ängel stod då vid jevusén Ornans tröskplats. 16När David fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med ett draget svärd i sin hand, riktat mot Jerusalem, föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. 17David sade till Gud: »Det var jag som gav befallning om att räkna folket. Jag är den som har syndat. Det är jag, herden, som har gjort orätt. Men dessa mina får, vad har de gjort? Herre, min Gud, låt straffet drabba mig och min familj, men hejda denna hemsökelse bland folket.«

David bygger ett altare på Ornans tröskplats

18Herrens ängel lät Gad säga till David att han skulle gå upp på jevusén Ornans tröskplats och resa ett altare åt Herren. 19Och David gick, så som Gad hade sagt på Herrens uppdrag. 20Ornan höll på att tröska vete. Då han vände sig om fick han se ängeln, och hans fyra söner som var med honom gömde sig. 21David gick fram till Ornan. När denne fick syn på David lämnade han tröskplatsen och hälsade underdånigt. 22David sade till Ornan: »Ge mig tröskplatsen, så att jag kan bygga ett altare åt Herren på den. Låt mig få den mot full betalning, så att den hemsökelse som drabbat folket upphör.« 23Då sade Ornan: »Tag den, min herre och konung, och gör vad du finner för gott. Här ger jag boskap till brännoffer och tröskslädar till bränsle och vete till matoffer. Allt detta ger jag.« 24Men kung David sade: »Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte ge Herren något som är ditt och offra brännoffer som inte har kostat mig något.« 25David betalade Ornan 600 siklar guld för platsen. 26Där byggde han sedan ett altare åt Herren och frambar brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och Herren svarade honom med eld från himlen över brännofferaltaret. 27Och på Herrens befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i skidan. 28Då, när David märkte att Herren hade bönhört honom på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. 29Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret stod då på offerplatsen i Givon. 30Men David kunde inte gå dit för att söka Gud, så starkt fruktade han Herrens ängels svärd.

22

221David sade: »Här skall Herren Guds hus stå, här skall altaret för Israels brännoffer stå.«

Förberedelser för tempelbygget

2David lät nu kalla samman de invandrare som bodde i Israel och utsåg stenhuggare, som skulle hugga stenblocken till tempelbygget. 3David skaffade också mängder av järn till spikar för portarnas dörrar och till krampor och dessutom koppar i omätliga mängder 4och otaliga cederbjälkar. Det var män från Sidon och Tyros som förde cederträ i mängd till David. 5Han tänkte: »Min son Salomo är ung och oerfaren, och huset som skall byggas åt Herren måste göras så storslaget att det blir känt och ärat i hela världen. Därför skall jag förbereda bygget åt honom.« Så gjorde David omfattande förberedelser innan han dog.

6Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. 7Han sade till honom: »Min son, jag hade själv tänkt bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn. 8Men Herrens ord kom till mig: ’Du har spillt mycket blod och fört stora krig. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn då du har spillt så mycket blod på jorden i min åsyn. 9Men du skall få en son, som skall vara en fredshärskare: jag skall låta honom få ro för alla fiender runt omkring. Salomo skall vara hans namn, och jag skall ge Israel fred och trygghet under hans tid. 10Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag hans fader; jag skall befästa hans kungatron i Israel för all framtid.’ 11Må nu Herren vara med dig, min son, må det lyckas dig att bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. 12Må Herren bara ge dig förstånd och insikt när han sätter dig över Israel, så att du håller Herrens, din Guds, lag. 13Då kommer du att lyckas, om du noga rättar dig efter de stadgar och bud som Herren givit Israel genom Mose. Var frimodig och beslutsam, inte rädd och försagd! 14Med stor möda har jag skaffat fram till Herrens hus 100 000 talenter guld och en miljon talenter silver, och därtill koppar och järn i omätliga mängder. Trä och sten har jag också skaffat fram, och mer kan du själv lägga till. 15Arbetsfolk har du i stort antal: stenhuggare, murare, timmermän och otaliga andra som är skickliga i allt slags arbete 16med guld och silver, koppar och järn. Grip dig verket an, må Herren vara med dig!«

17David befallde Israels alla furstar att hjälpa hans son Salomo: 18»Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få fred på alla sidor. Han gav mig makt över dem som bodde i landet, och så blev det underlagt Herren och hans folk. 19Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta! Grip er an med att bygga Herren Guds helgedom, så att ni kan föra Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten till det hus som skall byggas åt Herrens namn.«