Bibel 2000 (B2000)
15

Arken förs till Jerusalem

151Sedan byggde kungen hus åt sig i Davids stad; han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält åt den. 2David sade då: »Inga andra än leviterna får bära Guds ark, ty dem har Herren utvalt till att bära hans ark och att alltid tjäna honom.« 3Så samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats som han gjort i ordning åt den. 4David kallade samman Arons ättlingar och leviterna: 5av Kehats släkt Uriel, den främste, och hans bröder, 120, 6av Meraris släkt Asaja, den främste, och hans bröder, 220, 7av Gershoms släkt Joel, den främste, och hans bröder, 130, 8av Elisafans släkt Shemaja, den främste, och hans bröder, 200, 9av Hebrons släkt Eliel, den främste, och hans bröder, 80, 10och av Ussiels släkt Amminadav, den främste, och hans bröder, 112.

11David tillkallade prästerna Sadok och Evjatar och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav 12och sade till dem: »Ni är överhuvuden för de levitiska familjerna. Ni skall rena er tillsammans med era bröder och föra Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning. 13Ty det var för att ni inte var med oss förra gången som Herren, vår Gud, fällde en bland oss — vi hade inte rådfrågat Herren som vi borde.« 14Då renade sig prästerna och leviterna för att föra upp Herrens, Israels Guds, ark. 15Leviterna bar Guds ark på sina axlar med bärstänger, så som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord. 16David befallde de främsta bland leviterna att låta sina ämbetsbröder sångarna göra tjänst med musikinstrument: harpor, lyror och cymbaler. De skulle spela på dem och låta glädjesången ljuda. 17Då utsåg leviterna dessa: Heman, Joels son, och av hans ämbetsbröder Asaf, Berekjas son, och av deras ämbetsbröder, Meraris släkt, Etan, Kushajas son. 18Vidare deras ämbetsbröder av andra tjänstegraden: Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. 19Sångarna Heman, Asaf och Etan skulle slå på kopparcymbaler. 20Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja skulle spela på harpa. 21Och Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja skulle spela på lyra för att leda sången. 22Kenanja, leviternas sånganförare, instruerade sångarna, ty det var han skicklig i. 23Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. 24Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare vid arken.

25David, Israels äldste och de högre befälen gick för att låta föra upp Herrens förbundsark i festtåg från Oved-Edoms hus. 26Därför att Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27David var klädd i en mantel av fint linne, liksom alla leviterna som bar arken, sångarna och Kenanja, sånganföraren. David bar också en linne-efod. 28Så förde hela Israel upp Herrens förbundsark under jubelrop och fanfarer, till klangen av trumpeter och cymbaler och under spel på harpor och lyror. 29Då Herrens förbundsark kom in i Davids stad stod Sauls dotter Mikal och tittade ut genom fönstret, och när hon såg kung David dansa och jubla kände hon förakt för honom.

16

161Guds ark fördes in och ställdes i det tält som David hade rest åt den. Sedan bar man fram brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud, 2och då David hade avslutat offren välsignade han folket med Herrens namn. 3Till varje man och kvinna bland israeliterna delade han ut ett bröd, en kaka dadlar och en kaka russin.

Leviternas tjänstgöring

4Några av leviterna satte han att göra tjänst inför Herrens ark; de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud. 5Asaf var den främste, därnäst kom Sakarja, vidare Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel med harpor och lyror, Asaf med cymbaler, 6prästerna Benaja och Jachasiel med trumpeter; alla skulle de svara för den ständiga tjänsten inför Guds förbundsark. 7Den dagen uppdrog David för första gången åt Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren med dessa ord:

8Tacka Herren, åkalla honom,

berätta för folken om hans verk!

9Sjung och spela till hans ära,

tala om alla hans under!

10Prisa stolt hans heliga namn;

de som söker Herren må glädja sig.

11Sök er till Herren och hans makt,

träd ständigt fram inför honom.

12Tänk på de under han har gjort,

hans tecken och hans domslut,

13ni barn till Israel, hans tjänare,

söner till Jakob, hans utvalde.

14Han är Herren, vår Gud,

över hela jorden når hans domar.

15För evigt minns han sitt förbund,

i tusen släktled det bud han gav,

16förbundet han slöt med Abraham

och sin ed till Isak.

17Han gav det till Jakob som en stadga,

till Israel som ett evigt förbund:

18ȁt dig skall jag ge Kanaans land

till arv och egendom.«

19Fastän de var så få,

en liten skara främlingar

20som vandrade från folk till folk,

från det ena riket till det andra,

21lät han inte någon förtrycka dem.

Han tuktade kungar för deras skull:

22»Rör inte mina smorda,

skada inte mina profeter!«

23Sjung till Herrens ära, hela världen,

ropa ut hans seger dag efter dag!

24Förkunna hans ära bland folken,

bland alla människor hans under!

25Ty stor är Herren, högt är han prisad,

värd att frukta mer än alla gudar.

26Folkens alla gudar är avgudar,

men Herren har gjort himlen.

27Han omges av prakt och glans,

av makt och glädje i sin boning.

28Ära Herren, alla folkslag,

ära Herrens majestät,

29ära Herrens höga namn!

Kom med offer inför honom,

fall ner inför Herren i helig skrud!

30Darra inför honom, hela jorden!

Förkunna bland folken: Herren är konung!

Världen står fast, den kan inte rubbas.

31Må himlen fröjdas och jorden jubla,

32havet brusa och allt det rymmer,

marken och allt den bär må glädja sig.

33Då skall skogens träd jubla

inför Herren — se, han kommer

för att råda över jorden.

34Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

35Och säg: Rädda oss, Gud, vår räddare,

hämta hem oss och befria oss från folken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

36Lovad vare Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet.

Och hela folket sade: »Amen«, och de prisade Herren.

37David lämnade Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark. De skulle ständigt göra tjänst inför arken, enligt ordningen för varje dag, 38liksom Oved-Edom och hans bröder, sammanlagt 68. Oved-Edom, son till Jedutun, och Hosa skulle vara dörrvaktare.

39Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lät han bli kvar vid Herrens boning på offerplatsen i Givon. 40De skulle alltid bära fram brännoffer till Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och fullgöra allt som är skrivet i den lag som Herren givit Israel. 41Med dem var också Heman och Jedutun och de andra utvalda som var särskilt utsedda att tacka Herren — evigt varar hans nåd.

42Hos dem fanns också trumpeterna och cymbalerna för dem som skulle spela, liksom de övriga instrumenten för gudstjänsten. Och Jedutuns söner vaktade dörren.

43Var och en gick nu hem till sitt, och David vände tillbaka för att välsigna sin familj.

17

Guds löften till David

171När David hade inrättat sig i sitt hus sade han till profeten Natan: »Jag bor i ett hus av cederträ, men Herrens förbundsark står i ett tält.« 2Natan svarade: »Gör vad du tänker, Gud är med dig.«

3Samma natt kom Guds ord till Natan: 4»Gå till David, min tjänare, och säg honom: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga mig det hus jag skall bo i. 5Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring från tält till tält, från boning till boning, alltsedan jag förde ut Israel. 6Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för mitt folk, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. — 7Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. 8Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, 9och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förgöras av onda människor som tidigare, 10som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, jag skall förödmjuka alla dina fiender. Nu kungör jag att Herren skall bygga dig ett hus, ett kungahus. 11Och då dina dagar är till ända och du går till dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en av dina söner, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungadöme. 12Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för all framtid. 13Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Min nåd skall jag inte låta vika från honom, så som jag lät den vika från din företrädare. 14Jag skall sätta honom över mitt hus och mitt kungadöme för all framtid, och hans tron skall aldrig vackla.«

David tackar Herren

15Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat. 16Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: »Vem är då jag, Herre Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt? 17Men du har inte låtit detta vara nog, o Gud, utan talar också om min ätt i en fjärran framtid. [---] 18Vad skall jag mera säga till dig om den ära du har visat mig? Du känner din tjänare. 19Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja har du gjort allt detta underbara och låtit mig få veta det. 20Herre, du är utan like och det finns ingen annan Gud än du — därom vittnar allt vi hört. 21Och det finns inget folk på jorden som kan jämföras med ditt folk Israel, ett folk som Gud själv har lett och räddat åt sig som sitt eget för att göra sitt namn känt genom stora och förunderliga gärningar, ett folk som du har räddat ur Egypten för att sedan driva undan folken i dess väg. 22Du har för all framtid gjort Israel till ditt eget folk, och du, Herre, har blivit deras Gud.

23Herre, låt alltid det ord stå fast som du har uttalat om mig och min ätt, och uppfyll vad du har lovat. 24Ja, låt det stå fast; då skall ditt namn alltid äras och man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Och din tjänare Davids ätt skall bestå inför dig. 25Min Gud, du har själv uppenbarat för mig att du skall bygga mig ett hus, ett kungahus. Därför har din tjänare vågat be inför dig. 26Du, Herre, är Gud, och nu har du gett mig detta stora löfte. 27Nu har du beslutat att välsigna min ätt så att den alltid får bestå inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det förblir välsignat för alltid.«