Bibel 2000 (B2000)
14

Kung David i Jerusalem. Seger över filisteerna

141Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med murare och snickare, som skulle bygga ett hus åt honom. 2Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet, ty riket hade nått högt anseende för hans folk Israels skull.

3David tog sig nya hustrur i Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 4Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 5Jivchar, Elishua, Elpelet, 6Nogah, Nefeg, Jafia, 7Elishama, Beeljada och Elifelet.

8När filisteerna hörde att David var smord till kung över hela Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och gick emot dem, 9medan filisteerna ryckte fram och plundrade i Refaimdalen. 10David frågade Gud: »Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem då i mitt våld?« Herren svarade: »Dra ut mot dem, så skall jag ge dem i ditt våld.« 11Så drog David upp till Baal-Perasim och slog där filisteerna. »Gud har låtit mig vräka undan mina fiender som en flodvåg«, sade David. Man kallade därför platsen för Baal-Perasim. 12Filisteerna lämnade kvar sina gudar, och på Davids befallning brändes de upp. 13Ännu en gång plundrade filisteerna i dalen. 14Då frågade David åter Gud, och han svarade honom: »Du skall inte följa efter dem utan gå runt och falla över dem från det håll där bakaträden står. 15När du hör steg i bakaträdens kronor, gå då genast till anfall, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.« 16David gjorde som Gud hade befallt, och han slog filisteernas här och förföljde dem från Givon ända till Geser. 17Och ryktet om David spreds i alla länder, och Herren lät alla folk fyllas av fruktan för honom.

15

Arken förs till Jerusalem

151Sedan byggde kungen hus åt sig i Davids stad; han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält åt den. 2David sade då: »Inga andra än leviterna får bära Guds ark, ty dem har Herren utvalt till att bära hans ark och att alltid tjäna honom.« 3Så samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats som han gjort i ordning åt den. 4David kallade samman Arons ättlingar och leviterna: 5av Kehats släkt Uriel, den främste, och hans bröder, 120, 6av Meraris släkt Asaja, den främste, och hans bröder, 220, 7av Gershoms släkt Joel, den främste, och hans bröder, 130, 8av Elisafans släkt Shemaja, den främste, och hans bröder, 200, 9av Hebrons släkt Eliel, den främste, och hans bröder, 80, 10och av Ussiels släkt Amminadav, den främste, och hans bröder, 112.

11David tillkallade prästerna Sadok och Evjatar och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav 12och sade till dem: »Ni är överhuvuden för de levitiska familjerna. Ni skall rena er tillsammans med era bröder och föra Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning. 13Ty det var för att ni inte var med oss förra gången som Herren, vår Gud, fällde en bland oss — vi hade inte rådfrågat Herren som vi borde.« 14Då renade sig prästerna och leviterna för att föra upp Herrens, Israels Guds, ark. 15Leviterna bar Guds ark på sina axlar med bärstänger, så som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord. 16David befallde de främsta bland leviterna att låta sina ämbetsbröder sångarna göra tjänst med musikinstrument: harpor, lyror och cymbaler. De skulle spela på dem och låta glädjesången ljuda. 17Då utsåg leviterna dessa: Heman, Joels son, och av hans ämbetsbröder Asaf, Berekjas son, och av deras ämbetsbröder, Meraris släkt, Etan, Kushajas son. 18Vidare deras ämbetsbröder av andra tjänstegraden: Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. 19Sångarna Heman, Asaf och Etan skulle slå på kopparcymbaler. 20Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja skulle spela på harpa. 21Och Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja skulle spela på lyra för att leda sången. 22Kenanja, leviternas sånganförare, instruerade sångarna, ty det var han skicklig i. 23Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. 24Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare vid arken.

25David, Israels äldste och de högre befälen gick för att låta föra upp Herrens förbundsark i festtåg från Oved-Edoms hus. 26Därför att Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27David var klädd i en mantel av fint linne, liksom alla leviterna som bar arken, sångarna och Kenanja, sånganföraren. David bar också en linne-efod. 28Så förde hela Israel upp Herrens förbundsark under jubelrop och fanfarer, till klangen av trumpeter och cymbaler och under spel på harpor och lyror. 29Då Herrens förbundsark kom in i Davids stad stod Sauls dotter Mikal och tittade ut genom fönstret, och när hon såg kung David dansa och jubla kände hon förakt för honom.

16

161Guds ark fördes in och ställdes i det tält som David hade rest åt den. Sedan bar man fram brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud, 2och då David hade avslutat offren välsignade han folket med Herrens namn. 3Till varje man och kvinna bland israeliterna delade han ut ett bröd, en kaka dadlar och en kaka russin.

Leviternas tjänstgöring

4Några av leviterna satte han att göra tjänst inför Herrens ark; de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud. 5Asaf var den främste, därnäst kom Sakarja, vidare Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel med harpor och lyror, Asaf med cymbaler, 6prästerna Benaja och Jachasiel med trumpeter; alla skulle de svara för den ständiga tjänsten inför Guds förbundsark. 7Den dagen uppdrog David för första gången åt Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren med dessa ord:

8Tacka Herren, åkalla honom,

berätta för folken om hans verk!

9Sjung och spela till hans ära,

tala om alla hans under!

10Prisa stolt hans heliga namn;

de som söker Herren må glädja sig.

11Sök er till Herren och hans makt,

träd ständigt fram inför honom.

12Tänk på de under han har gjort,

hans tecken och hans domslut,

13ni barn till Israel, hans tjänare,

söner till Jakob, hans utvalde.

14Han är Herren, vår Gud,

över hela jorden når hans domar.

15För evigt minns han sitt förbund,

i tusen släktled det bud han gav,

16förbundet han slöt med Abraham

och sin ed till Isak.

17Han gav det till Jakob som en stadga,

till Israel som ett evigt förbund:

18ȁt dig skall jag ge Kanaans land

till arv och egendom.«

19Fastän de var så få,

en liten skara främlingar

20som vandrade från folk till folk,

från det ena riket till det andra,

21lät han inte någon förtrycka dem.

Han tuktade kungar för deras skull:

22»Rör inte mina smorda,

skada inte mina profeter!«

23Sjung till Herrens ära, hela världen,

ropa ut hans seger dag efter dag!

24Förkunna hans ära bland folken,

bland alla människor hans under!

25Ty stor är Herren, högt är han prisad,

värd att frukta mer än alla gudar.

26Folkens alla gudar är avgudar,

men Herren har gjort himlen.

27Han omges av prakt och glans,

av makt och glädje i sin boning.

28Ära Herren, alla folkslag,

ära Herrens majestät,

29ära Herrens höga namn!

Kom med offer inför honom,

fall ner inför Herren i helig skrud!

30Darra inför honom, hela jorden!

Förkunna bland folken: Herren är konung!

Världen står fast, den kan inte rubbas.

31Må himlen fröjdas och jorden jubla,

32havet brusa och allt det rymmer,

marken och allt den bär må glädja sig.

33Då skall skogens träd jubla

inför Herren — se, han kommer

för att råda över jorden.

34Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

35Och säg: Rädda oss, Gud, vår räddare,

hämta hem oss och befria oss från folken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

36Lovad vare Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet.

Och hela folket sade: »Amen«, och de prisade Herren.

37David lämnade Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark. De skulle ständigt göra tjänst inför arken, enligt ordningen för varje dag, 38liksom Oved-Edom och hans bröder, sammanlagt 68. Oved-Edom, son till Jedutun, och Hosa skulle vara dörrvaktare.

39Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lät han bli kvar vid Herrens boning på offerplatsen i Givon. 40De skulle alltid bära fram brännoffer till Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och fullgöra allt som är skrivet i den lag som Herren givit Israel. 41Med dem var också Heman och Jedutun och de andra utvalda som var särskilt utsedda att tacka Herren — evigt varar hans nåd.

42Hos dem fanns också trumpeterna och cymbalerna för dem som skulle spela, liksom de övriga instrumenten för gudstjänsten. Och Jedutuns söner vaktade dörren.

43Var och en gick nu hem till sitt, och David vände tillbaka för att välsigna sin familj.