Bibel 2000 (B2000)
12

Davids första anhängare

121Detta är de som slöt sig till David i Siklag, medan han ännu gömde sig undan Saul, Kishs son; de tillhörde de kämpar som bistod honom i striden. 2De var beväpnade med bågar och kunde slunga stenar och skjuta pilar med både höger och vänster hand. De var benjaminiter, släktingar till Saul. 3Den främste var Achieser, därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, 4Jishmaja från Givon, en av de trettio kämparna och deras anförare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, 5Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, 6Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla av Korachs släkt, 7samt Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.

8Av gaditerna gick en del över till David vid bergfästet i öknen; tappra män och goda soldater, rustade med sköld och lans. De liknade lejon och var snabba som gaseller på bergen. 9Eser var den främste, Obadja den andre, Eliav den tredje, 10Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte, 11Attaj den sjätte, Eliel den sjunde, 12Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde, 13Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte. 14Dessa hörde till Gads stam och var de främsta i hären; den svagaste motsvarade hundra man, den starkaste tusen. 15Det var dessa som i första månaden gick över Jordan när den hade svämmat över sina bräddar så att alla dalarna i öster och väster blivit avskurna.

16Av Benjamins och Judas män kom några till David i bergfästet. 17David gick ut till dem och sade: »Om ni har kommit till mig med gott uppsåt och för att hjälpa mig är jag villig att förena mig med er. Men om ni vill förråda mig åt mina fiender, fastän jag inte har gjort någonting orätt, då må våra fäders Gud se det och straffa er.« 18Men Amasaj, den främste av de trettio, fylldes av ande och sade:

»Dig följer vi, David,

vi är med dig, Jishajs son.

Framgång och seger åt dig

och åt dem som stöder dig,

ty din Gud är ditt stöd!«

Då tog David emot dem och gav dem befäl i sin trupp.

19Från Manasse gick några över till David när han med filisteerna drog ut till strid mot Saul. Men han kom aldrig att kämpa på filisteernas sida, ty deras furstar höll rådslag och skickade sedan bort honom. »Vi riskerar huvudet om han går över till sin herre Saul«, sade de. 20När han tågade till Siklag gick dessa från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj, hövdingar i Manasses släkter. 21Dessa hjälpte David mot rövarbandet, ty de var alla tappra soldater och blev befälhavare i hären. 22Dag för dag kom allt flera till David för att bistå honom, till dess att hären blev ofantligt stor.

23Här förtecknas antalet väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att låta Sauls kungamakt enligt Herrens ord övergå till honom: 24Av Judas stam, beväpnade med sköld och lans, 6 800 män rustade för krigstjänst; 25från Simons stam, 7 100 tappra soldater; 26från Levis stam 4 600, 27vidare Jojada, den främste i Arons släkt, och med honom 3 700, 28därtill Sadok, en tapper ung soldat, med sin släkt, 22 befälhavare; 29från Benjamins stam, Sauls stamfränder, 3 000, ty ännu var de flesta lojala mot Sauls ätt; 30från Efraims stam 20 800 tappra soldater, berömda män i sina släkter; 31från Manasses halva stam 18 000 man, som utsetts att komma och göra David till kung; 32från Isaskars stam de som kunde tyda tidens tecken och insåg vad Israel borde göra: 200 befälhavare med sina släktingar under sig; 33från Sebulon 50 000 vapenföra män, rustade till krig med alla slags vapen, helt eniga om att bistå David; 34från Naftali 1 000 hövdingar och med dem 37 000 män, väpnade med sköld och spjut; 35av daniterna 28 600 stridsrustade män; 36från Asher 40 000 vapenföra män, rustade till krig; 37från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasses stam, 120 000 män utrustade med alla slags vapen.

38Alla dessa soldater som anslöt sig till hären kom till Hebron fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Också de övriga israeliterna var eniga om att göra David till kung. 39Och de uppehöll sig hos David tre dagar, och de åt och drack; deras landsmän sörjde för dem. 40Folk från grannskapet, ja, ända från Isaskar, Sebulon och Naftali, forslade på åsnor, kameler, mulor och oxar mängder av mat till dem: mjöl, torkade fikon, russinkakor, vin och olja, kor och får. Ty nu rådde glädje i Israel.

13

David flyttar arken

131David rådgjorde med alla i befälsställning, högre och lägre officerare. 2Sedan sade David till hela det församlade Israel: »Om ni finner för gott och om Herren, vår Gud, ger sitt bifall, så låt oss sända bud till dem av våra bröder som är kvar på olika håll i Israel, och även till prästerna och leviterna i deras städer med omgivningar, att de skall samlas hos oss. 3Och låt oss hämta vår Guds ark till oss, som vi försummade under Sauls tid.« 4Alla de församlade svarade att man skulle göra så, ty de fann förslaget gott.

5Så samlade David hela Israel från Shichor i Egypten till Levo-Hamat för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. 6Och David drog med hela Israel upp till Baala, eller Kirjat-Jearim, som hör till Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds, Herrens, ark, över vilken hans namn uttalats, hans som tronar på keruberna. 7De förde Guds ark från Avinadavs hus på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. 8David och hela Israel dansade framför Gud med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till cymbaler och trumpeter.

9När de kom fram till Kidons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen för att gripa tag i arken. 10Då blev Herren vred på Ussa: han slog Ussa för att han hade sträckt ut handen mot arken, och han föll död ner inför Gud. 11David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.

12Nu var David rädd för Gud och undrade hur han skulle kunna föra Guds ark till sig. 13Han flyttade den inte till sig i Davids stad utan ställde in den hos Oved-Edom från Gat. 14Guds ark blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom.

14

Kung David i Jerusalem. Seger över filisteerna

141Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med murare och snickare, som skulle bygga ett hus åt honom. 2Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet, ty riket hade nått högt anseende för hans folk Israels skull.

3David tog sig nya hustrur i Jerusalem och fick fler söner och döttrar. 4Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 5Jivchar, Elishua, Elpelet, 6Nogah, Nefeg, Jafia, 7Elishama, Beeljada och Elifelet.

8När filisteerna hörde att David var smord till kung över hela Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och gick emot dem, 9medan filisteerna ryckte fram och plundrade i Refaimdalen. 10David frågade Gud: »Skall jag dra ut mot filisteerna? Ger du dem då i mitt våld?« Herren svarade: »Dra ut mot dem, så skall jag ge dem i ditt våld.« 11Så drog David upp till Baal-Perasim och slog där filisteerna. »Gud har låtit mig vräka undan mina fiender som en flodvåg«, sade David. Man kallade därför platsen för Baal-Perasim. 12Filisteerna lämnade kvar sina gudar, och på Davids befallning brändes de upp. 13Ännu en gång plundrade filisteerna i dalen. 14Då frågade David åter Gud, och han svarade honom: »Du skall inte följa efter dem utan gå runt och falla över dem från det håll där bakaträden står. 15När du hör steg i bakaträdens kronor, gå då genast till anfall, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.« 16David gjorde som Gud hade befallt, och han slog filisteernas här och förföljde dem från Givon ända till Geser. 17Och ryktet om David spreds i alla länder, och Herren lät alla folk fyllas av fruktan för honom.