Bibel 2000 (B2000)
11

David blir kung och intar Jerusalem

111Nu samlades hela Israel hos David i Hebron. »Vi är av samma kött och blod som du«, sade de. 2»Redan förut, redan när Saul var kung, var det du som förde befälet över Israel, och Herren, din Gud, sade till dig: Du skall vara herde för mitt folk Israel, du skall vara mitt folk Israels furste.« 3Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. Där slöt han förbund med dem inför Herren, och de smorde David till kung över Israel enligt Herrens ord genom Samuel.

4David och hela Israel tågade nu mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuseerna bodde. 5Jevuseerna sade till David: »Här slipper du aldrig in!« Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad. 6David sade: »Den som först dödar en jevusé, han skall få högsta befälet.« Och Joav, Serujas son, var den förste som kom dit upp, och han blev alltså överbefälhavare.

7David slog sig ner i borgen, och därför kallade man den Davids stad. 8Han befäste staden runt om, från Millo och inåt, medan Joav återställde resten av staden. 9David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.

Davids kämpar

10Detta är de främsta bland Davids kämpar, som var ett starkt stöd för hans kungamakt och som tillsammans med hela Israel hade gjort honom till kung enligt Herrens ord till Israel. 11Detta är förteckningen över Davids kämpar:

Jishbaal, son till en man av Hakmons släkt, var den främste av de tre. Han svängde sitt spjut över 300 fiender, fällda på en och samma gång. 12Därnäst kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt; han var en av de tre kämparna. 13Han var med David vid Pas Dammim, där filisteerna hade samlats till drabbning. Där fanns ett fält med korn. Israeliterna flydde för filisteerna, 14men Elasar fattade posto mitt på fältet och försvarade det och nedgjorde fienderna. Så skänkte Herren dem en stor seger.

15En gång gick tre av de trettio hövdingarna ner för klippan till David i Adullams grotta, samtidigt som filisteernas här var lägrad i Refaimdalen. 16David var då i sitt bergfäste, medan filisteerna hade en förpost vid Betlehem. 17David greps av längtan och sade: »Den som ändå kunde få lite vatten från brunnen vid stadsporten i Betlehem!« 18De tre tog sig då igenom filisteernas läger, hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och utgöt det som dryckesoffer åt Herren. 19»Min Gud bevare mig för att göra något sådant«, sade han. »Inte kan jag dricka dessa mäns blod! Ty de har satt sina liv på spel för att hämta vattnet.« Och han ville inte dricka. — Detta var de tre kämparnas bedrifter.

20Avishaj, bror till Joav, var ledare för de trettio. Han svängde sitt spjut över 300 fällda fiender. Han hade stort anseende bland de trettio; 21han var mer berömd än någon av dem och blev deras anförare. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. 22Benaja, Jojadas son, från Kavseel var en tapper man som utförde stora bragder. Han högg ner de båda sönerna till Ariel från Moab, och det var också han som en snöig dag steg ner i en brunn och dödade ett lejon. 23Vidare fällde han en jättelik egyptisk man, två och en halv meter lång. Egyptern var beväpnad med ett spjut, tjockt som en vävbom, men Benaja gick emot honom med en påk, ryckte från honom spjutet och dödade honom med det. 24Detta var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han vann stort anseende bland de trettio kämparna. 25Han var mer berömd än någon av dem. Ändå kunde han inte mäta sig med de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.

26De tappra kämparna var: Asael, Joavs bror, Elchanan, Dodos son, från Betlehem, 27Shammot från Harod, Heles från Pelet, 28Ira, Ickeshs son, från Tekoa, Avieser från Anatot, 29Sibbekaj av Hushas släkt, Ilaj av Achoachs släkt, 30Mahraj från Netofa, Heled, Baanas son, från Netofa, 31Itaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, Benaja från Piraton, 32Huraj från Nachale Gaash, Aviel från Arava, 33Asmavet från Bachurim, Eljachba från Shaalvon, 34Hashem från Gison, Jonatan, Shages son, från Harar, 35Achiam, Sakars son, från Harar, Elifal, Urs son, 36Hefer från Mekera, Achia från Gilo, 37Hesro från Karmel, Naaraj, Esbajs son, 38Joel, Natans bror, Mivchar, Hagris son, 39Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, som var väpnare åt Joav, Serujas son, 40Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt, 41Uria, hettiten, Savad, Achlajs son, 42Adina, Shisas son, av Rubens släkt och överhuvud för Rubens släkt, och trettio man med honom, 43Hanan, Maakas son, Joshafat från Meten, 44Ussia från Ashtarot, Shama och Jeiel, söner till Hotam från Aroer, 45Jediael, Shimris son, och hans bror Jocha från Tis, 46Eliel från Machanajim, Jerivaj och Joshavja, Elnaams söner, Jitma från Moab 47och Eliel, Oved och Jaasiel från Sova.

12

Davids första anhängare

121Detta är de som slöt sig till David i Siklag, medan han ännu gömde sig undan Saul, Kishs son; de tillhörde de kämpar som bistod honom i striden. 2De var beväpnade med bågar och kunde slunga stenar och skjuta pilar med både höger och vänster hand. De var benjaminiter, släktingar till Saul. 3Den främste var Achieser, därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, 4Jishmaja från Givon, en av de trettio kämparna och deras anförare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, 5Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, 6Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla av Korachs släkt, 7samt Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.

8Av gaditerna gick en del över till David vid bergfästet i öknen; tappra män och goda soldater, rustade med sköld och lans. De liknade lejon och var snabba som gaseller på bergen. 9Eser var den främste, Obadja den andre, Eliav den tredje, 10Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte, 11Attaj den sjätte, Eliel den sjunde, 12Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde, 13Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte. 14Dessa hörde till Gads stam och var de främsta i hären; den svagaste motsvarade hundra man, den starkaste tusen. 15Det var dessa som i första månaden gick över Jordan när den hade svämmat över sina bräddar så att alla dalarna i öster och väster blivit avskurna.

16Av Benjamins och Judas män kom några till David i bergfästet. 17David gick ut till dem och sade: »Om ni har kommit till mig med gott uppsåt och för att hjälpa mig är jag villig att förena mig med er. Men om ni vill förråda mig åt mina fiender, fastän jag inte har gjort någonting orätt, då må våra fäders Gud se det och straffa er.« 18Men Amasaj, den främste av de trettio, fylldes av ande och sade:

»Dig följer vi, David,

vi är med dig, Jishajs son.

Framgång och seger åt dig

och åt dem som stöder dig,

ty din Gud är ditt stöd!«

Då tog David emot dem och gav dem befäl i sin trupp.

19Från Manasse gick några över till David när han med filisteerna drog ut till strid mot Saul. Men han kom aldrig att kämpa på filisteernas sida, ty deras furstar höll rådslag och skickade sedan bort honom. »Vi riskerar huvudet om han går över till sin herre Saul«, sade de. 20När han tågade till Siklag gick dessa från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj, hövdingar i Manasses släkter. 21Dessa hjälpte David mot rövarbandet, ty de var alla tappra soldater och blev befälhavare i hären. 22Dag för dag kom allt flera till David för att bistå honom, till dess att hären blev ofantligt stor.

23Här förtecknas antalet väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att låta Sauls kungamakt enligt Herrens ord övergå till honom: 24Av Judas stam, beväpnade med sköld och lans, 6 800 män rustade för krigstjänst; 25från Simons stam, 7 100 tappra soldater; 26från Levis stam 4 600, 27vidare Jojada, den främste i Arons släkt, och med honom 3 700, 28därtill Sadok, en tapper ung soldat, med sin släkt, 22 befälhavare; 29från Benjamins stam, Sauls stamfränder, 3 000, ty ännu var de flesta lojala mot Sauls ätt; 30från Efraims stam 20 800 tappra soldater, berömda män i sina släkter; 31från Manasses halva stam 18 000 man, som utsetts att komma och göra David till kung; 32från Isaskars stam de som kunde tyda tidens tecken och insåg vad Israel borde göra: 200 befälhavare med sina släktingar under sig; 33från Sebulon 50 000 vapenföra män, rustade till krig med alla slags vapen, helt eniga om att bistå David; 34från Naftali 1 000 hövdingar och med dem 37 000 män, väpnade med sköld och spjut; 35av daniterna 28 600 stridsrustade män; 36från Asher 40 000 vapenföra män, rustade till krig; 37från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasses stam, 120 000 män utrustade med alla slags vapen.

38Alla dessa soldater som anslöt sig till hären kom till Hebron fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Också de övriga israeliterna var eniga om att göra David till kung. 39Och de uppehöll sig hos David tre dagar, och de åt och drack; deras landsmän sörjde för dem. 40Folk från grannskapet, ja, ända från Isaskar, Sebulon och Naftali, forslade på åsnor, kameler, mulor och oxar mängder av mat till dem: mjöl, torkade fikon, russinkakor, vin och olja, kor och får. Ty nu rådde glädje i Israel.

13

David flyttar arken

131David rådgjorde med alla i befälsställning, högre och lägre officerare. 2Sedan sade David till hela det församlade Israel: »Om ni finner för gott och om Herren, vår Gud, ger sitt bifall, så låt oss sända bud till dem av våra bröder som är kvar på olika håll i Israel, och även till prästerna och leviterna i deras städer med omgivningar, att de skall samlas hos oss. 3Och låt oss hämta vår Guds ark till oss, som vi försummade under Sauls tid.« 4Alla de församlade svarade att man skulle göra så, ty de fann förslaget gott.

5Så samlade David hela Israel från Shichor i Egypten till Levo-Hamat för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. 6Och David drog med hela Israel upp till Baala, eller Kirjat-Jearim, som hör till Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds, Herrens, ark, över vilken hans namn uttalats, hans som tronar på keruberna. 7De förde Guds ark från Avinadavs hus på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. 8David och hela Israel dansade framför Gud med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till cymbaler och trumpeter.

9När de kom fram till Kidons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen för att gripa tag i arken. 10Då blev Herren vred på Ussa: han slog Ussa för att han hade sträckt ut handen mot arken, och han föll död ner inför Gud. 11David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.

12Nu var David rädd för Gud och undrade hur han skulle kunna föra Guds ark till sig. 13Han flyttade den inte till sig i Davids stad utan ställde in den hos Oved-Edom från Gat. 14Guds ark blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom.